Min bröstcancer

Sommaren 2001 kände jag första gången en slags knöl i mitt vänstra bröst.
Det var en morgon när jag duschade som jag märkte att den fanns där.
Då kändes det som om en rullgardin drogs ner för mig.
Livet kändes så hårt och kort då.

Jag hörde inte till någon riskgrupp.
Inte röker jag, flera barn har jag fött och ammat. Födde ju barn tidigt.
Jag kunde inte ha fått cancer!!!.
Jag var hemma från jobbet på hösten 2001.
Hade väldig värk och var så trött.

Så småningom tog jag mod till mig och bad läkaren som jag gick hos
att känna efter vad det kunde vara. Han sa att det inte var någonting,
brösten var så bra och fina.

Jag hörde ju bara vad jag ville höra. Hade jag frågat mera, eller bett om en remiss
så hade jag   naturligtvis fått det.
Men jag hade inte cancer!

Alltså blev det inget mera då.
På våren, 15 maj, 2002 var jag hos en annan läkare för mitt höga blodtryck.
Då frågade jag honom om knölen. Han skrev remiss till mammografi.
Fredagen den 14 juni, en vecka innan midsommar, var jag inne i Borås på mammografin.

Då gjorde de ultraljud också, samt tog vävnadsprover från knölen.

Tisdagen i midsommarveckan, den 18 juni, skulle jag in till doktorn och få svaret.

Söndagen innan när jag var i kyrkan satt jag stilla och bad att jag skulle få
kraft att klara av detta, även om det skulle vara cancer.
Inte kunde jag be om att det inte skulle vara cancer, det var ju liksom försent nu.
Jag fick all kraft jag behövde!

Tisdagen kom och jag åkte in till lasarettet.

Dumt nog var jag ensam, man ska alltid ha någon med sig
när man ska få besked om prover man tagit. Det är lätt att vara efterklok.

Jag fick domen cancer!

Då blev jag ledsen och grät ganska häftigt i några minuter.
Sedan ställde jag en del frågor som jag fick ordentliga svar på.
Jag fick reda på att operationen skulle bli vecka 29 eller 30.
En kurator kom och pratade med mig,det kändes bra.

Efter detta gick jag ut och ringde maken.
Då grät jag igen när jag berättade för honom.
En av döttrarna hade ringt till mobilen så jag ringde upp henne,
och berättade hur det var.
När hon frågade om jag var ledsen så brast det igen för mig.

Hon och Albin åkte hem hit till mig.

På vägen hem från Borås tänkte jag på att jag inte ville dö,
jag ville ju leva och få träffa alla mina barnbarn.


Jag skrek och ropade fruktansvärt högt i bilen, ingen hörde ju mig ändå.

Jag var så fruktansvärt arg!

Jag berättade det för de andra döttrarna också,
alla skulle få veta det samma dag.

Yngsta dottern var på konfirmationsläger, som ledare, uppe i Åmål.
Jag ringde henne och berättade, visste ju att hon hade flera som hon kunde prata med
så hon skulle klara ett sådant besked.

Äldsta dottern ringde från jobbet och fick veta det direkt av mig.
Näst yngsta hade kommit hem från Gävle och var ju med i hela processen.

Den kvällen bestämde jag mig för att jag skulle klara detta,

JAG SKULLE BLI FRISK!

Onsdagsmorgonen gick jag stavgång som vanligt igen.
Tankarna malde så jag höll på att bli påcyklad av kyrkoherdens fru,
när jag gick mitt på gångvägen. *ler*
Jag var inte så där väldigt ledsen längre.
Midsommaren firade vi tillsammans med en av mågarnas föräldrar i Bohuslän.

Vi hade lika trevligt som vanligt.

****************************************************************

Sommaren kom.

Bengt hade bara 2 veckors semester denna sommar.
Veckorna 28 och 29.

Vi tog husvagnen och åkte till Kivik och sedan till Simrishamn.
Österlen är helt underbart!!!
Från Österlen åkte vi vidare till Landskrona och cyklade en dag på Ven.

Sedan drog vi upp till Falkenberg där min syster med familj var.

Efter några härliga dygn där åkte vi till Ringhals,
där Annika med familj lånade en stuga en vecka.
En sådan underbar semester som vi hade dessa två veckor,
det vet jag inte när vi haft senast.
Så var det då dags för operation.

Onsdagen den 24 juli åkte jag in till Borås lasarett för att ta prover och prata med läkaren.

Jag åkte hem och sov hemma den natten, skönt.

Klockan 7 på torsdagen skulle jag vara inne igen,
operationen började förberedas klockan 8.

Allt gick väldigt bra.

Jag mådde inte illa alls efteråt, kunde äta och dricka.

"Dränen" i såren kändes dock inte så trevliga.
På eftermiddagen kom Bengt in med underbara djupröda rosor!

Tack för det och för att du finns!!

Annika och Albin kom också och hälsade på,
med tidningar som jag tycker om.
Natten till fredagen sov jag bra fram till klockan tre.

Det var som ett magiskt klockslag.
Jag vaknade av att det gjorde ont i såren,

försökte somna om men det gick inte.

Så började alla de andra tre på salen,
äldre tanter allihopa, att prata och ropa.

Någon frågade i ett hur mycket klockan var.
En annan ville upp och kissa,
en tredje försökte svara de andra två.

Under dryga halvtimman var det full rulle på salen.
Jag fick smärtstillande tabletter,

och somnade en liten stund innan det var dags att byta dränet,
ta tempen, få andra tabletter.
Så var det frukost, sedan kom kirurgen som opererat mig.
En underbar läkare, Jeanette heter hon.

Hon talade om att det gått väldigt bra,
tumören var borta med god marginal.

Dessutom hade de tagit åtta lymfkörtlar
för att se om det fanns något där.

På fredagseftermiddagen efter att dränet i bröstet var borttaget,
så fick jag åka hem på permission.
Skulle vara inne igen på lördag morgon för att ta bort "dränet" i lymfan.
Vi åkte in på morgonen och allt kändes bara bra, var kanske lite trött.
På söndagsmorgonen gick vi en promenad med Ronja, Bengt och jag.

Skönt att röra på sig igen.



********************************************************

Veckan gick och jag kände mig väldigt bra.

På lördagen började jag gå stavgång igen och det kändes väldigt bra.
Senare på kvällen hade vi gatufest och allt var jättetrevligt.
Den 9 augusti skulle jag in på återbesök.

Då träffade jag först kirurgen som berättade att allt gått bra men att
det tyvärr var  två av åtta lymfkörtlar som hade mikroskopiska embryon av cancerceller i sig.

Hon var osäker på vad onkologen skulle säga om fortsättningen av behandlingen.
Kanske det skulle bli cellgifter, möjligen tre omgångar, eller inget
alls förutom strålningen.
Så till onkologen för att höra vad hon hade att säga.

Hon tyckte att det var bäst att genomföra standardbehandlingen,
alltså sju cellgiftsomgångar.
Den tredje september var jag inne och fick första omgången.
Bengt var med mig och allt kändes bra.

På kvällen måde jag dåligt, hade ont och var ledsen.
På morgonen
kräktes jag rejält en gång, sedan var jag bara trött i några dygn
därefter.
De två följande veckorna mådde jag bra och motionerade som vanligt.
Andra behandlingen körde jag själv in till lasarettet. Fick min cytostatika,
och några andra tabletter än förra gången mot illamåendet.

Körde hem, åt lite grand, la mig och vilade.
Senare på kvällen satte det igång!

Jag kräktes nio gånger, ända fram till tio-tiden på förmiddagen nästa dag.

Vilken pärs!
Efter några dagars trötthet mådde jag bra igen och levde som vanligt.
Så var det dags för tredje omgången.

Även denna gång körde jag själv in och allt gick bra.
Fick ytterligare en sorts tabletter mot illamående samt stolpiller.

När jag kom hem åt jag middag, tittade på film.
Sedan la jag mig och sov en stund.

Vaknade och mådde dåligt, tog stolpiller och sov lite till.

Vaknar igen och mår fruktansvärt illa.
Svimmar av, så Bengt hjälper mig när jag kräks. USCH!!!
Så här höll det på ända fram till nästa dag vid middagstid.

Då kunde jag gå upp på toaletten, om Bengt hjälpte mig.
Han var alltså hemma hela veckan, jag kunde inte klara mig själv.
Efter 5-6 dagar mådde jag lite bättre,
men kände att så här klarade jag inte av att må fler gånger.
Ringde till läkaren och talade om hur det var.
Hon säger bara att vi avbryter cellgifterna och fortsätter istället med strålningen om några
veckor.

Vilken lättnad!
Andra som ska gå igenom cytostatikabehandling ska veta att det är väldigt
ovanligt att man mår så här dåligt som jag gjorde. Medicinen man
får mot illamående brukar hjälpa väldigt bra.
Trött blir man, men annars är det ingen fara.
Jag vill alltså inte skrämma någon med min berättelse,
bara tala om att vi är alla olika och reagerar olika.
Under den här tiden tappade jag nästan allt håret.
Hade väl kvar ungefär en fjärdedel, jämnt fördelat över skallen.

Jag rakade bort det sista för att peruken skulle sitta bättre.

Ögonbrynen och ögonfransarna har klarat sig ganska bra,
annars har jag tappat det mesta av allt hår på kroppen.



*************************************************

Nu har strålningen börjat.
Fram till jul skriver jag lite mer i dagboksform.
18 november.
Idag var första strålningen. Jag fick ligga i den form som är specialgjord för att stämma med just den strålningsdos jag ska ha.

Man ligger på britsen med ryggen i formen och armarna upp över huvudet
19-22 november
Veckan gick väldigt bra. Jag har struktur på dagarna nu. Går upp klockan 5.30, tvättar och klär på mig. Släpper ut Ronja, hämtar in tidningen och sätter på kaffet. Äter frukost, fixar till mig, tar på peruken. Kollar så att allting är med i väskan. Plånbok med biljetten och pengar, reflexerna, så jag syns i mörkret. VIKTIGT! Sedan promenerar jag iväg till bussen, som tar mig raka vägen
till lasarettet.
På lasarettet träffar man i regel samma mäniskor, i såväl väntrummet som bland personalen. Om jag kommer in till strålningen nästan direkt jag kommit så hinner jag med bussen som går klockan 7.50 från lasarettet. Annars promenerar jag ner till centralstationen och tar tåget 8.5 3

23-24 november
Helgen var regnig, men trevlig.
Vi var hos min syster med familj, i Broaryd.
Bengt jagade tillsammans med dem och några av deras vänner.
Jag, som inte är jaktintresserad,
var kvar tillsammans med deras barn hemma i stugvärmen.
Ute regnade och blåste det ganska rejält,
så det var skönt att vara inomhus.
Jag gjorde en del tomtar som jag ska ha med på Knalleslöjdarnas julmarknad,
som vi har på Boråstorpet första Advent.
25-29 november.
Min andra strålningsvecka fortsatte
på ett lika bra sätt som den första.
Dagsrutinerna var de samma.
När jag kommer hem från Borås
sätter jag på kaffe och dricker det.
En tidning är inte så dumt
att koppla av med samtidigt.
Sedan gör jag lite olika saker här hemma,
vad jag känner för och orkar med.
Denna veckan var lite mer hektisk,
eftersom det var första advent på söndagen.
Då vill jag gärna ha adventsfint här hemma,
med stjärnor och ljusstakar.
På onsdagen stannade jag kvar i Borås
och handlade lite grand.










30 november-1december
Lördagen åkte vi iväg till Vadstena,
på en liten julresa med Bengts jobb.
Vi hade trevligt, med god mat och underhållning.
Dessutom hann vi med att gå runt på "Gammeljul" på slottet.
Snön föll också så fint hela helgen,
så det blev ljust och fint ute.








2 december
Första natten på länge som jag sovit i ett sträck.
Samma morgonprocedur som vanligt. Duschar gör jag på kvällen eftersom jag vill ha lite hudfett som skydd när jag strålas. Nu har den otroliga tröttheten kommit. Stundtals är jag så fruktansvärt trött, så jag vill bara ligga och sova. Detta var jag ju förberedd på, så jag accepterar det och tar det för vad det är.
3 december
Idag var det ingen i receptionen när jag kom till luckan för att anmäla mig. Får fixa det imorgon istället. Jag hann nämligen med den tidiga bussen hem om jag skyndade mig från strålningen.
Jag är lika trött idag, men tar det lugnt.
4 december
Idag är jag trött, trött, trött! Fryser gör jag också.
Direkt från tåget gick jag ner till skolan och hälsade på. Jag köpte med mig kaffebröd, som de blev glada för. Efter besöket i skolan gick jag hem och sov dryga timman.
När jag vaknade så frös jag riktigt rejält. Brrrr! Då drack jag lite kaffe och åt en smörgås. Sedan gjorde jag degen till Kubb, samt pepparkaksdeg.
Kubben skulle ju koka 5 timmar, så det blev varmare i köket då. SKÖNT!
Nu är klockan över 22, men jag har sovmorgon. Ska vara hos läkaren inne på lasarettet klockan 9.45. Sedan strålningen.
Därefter ska jag ta med Albin hem, för hans mamma ska till sitt jobb och hälsa på.
5 december.
Idag hade jag sovmorgon. Ända till klockan 7 sov jag idag. Samma morgonprocedur som vanligt.
Det hade snöat och var vackert så ute när jag gick till bussen idag.
Först träffade jag läkaren, han sa att allt var bra, precis som det ska vara. Skönt!
Efter strålningen promenerade jag ner till stan och bytte en blus jag köpt. Istället blev det en jumper som jag har mer användning av. Sedan gick jag ut till Knalleland. Där jag köpte en snösläde. Jag skulle ju ha Annikas bil hem, så då gick det ju bra att köpa den idag.
Albin var med hem och vi var och köpte stövlar åt honom. Imorgon ska jag iväg tidigt igen.
6 december
Idag, fredag, var allt som en helt normal strålningsdag. Tidig morgon, tidigt hemma igen.
Jag bakade fler saffranskusar, samt en omgång kubb till.
På kvällen var några f.d. arbetskamrater här. Vi åt ett gemensamt tillagat julbord, hade knykalas alltså. Gott och trevligt var det! När klockan var nästan 1 hade jag diskat klart och la mig.
7-8 december
Helgen var ganska intensiv och bra.
Lördagen bakade jag kusar och bullar av vanlig vetedeg, alltså utan saffran. Dessutom fick jag bakat ut alla pepparkakorna. Skönt att ha gjort det innan jag eventuellt får besvär av strålningen. Det kan ju bli så att det börjar svida på strålningsområdet.
Söndagen var Cecilia, Annika, Albin och jag på OK Orintos traditionella Skinklopp. Skönt med en rejäl promenad i skogen där vi träffade glöggtrollet och tomten. På kvällen var Cecilia och jag i kyrkan på Adventsvesper. Vackert och stämningsfullt med alla sånger och psalmer.









9 december
Helt vanligt strålningsdag. Tidigt iväg och tidigt hemma.
Fick tag i lutfisk
som vi lagt i blöt idag.
Sent på eftermiddagen
kom Bodil med familj hit. Då åt vi risgrynsgröt
och kubbsmörgås. Dan hjälpte Bengt sätta upp ljusen i vår höga en. Ljusen ska alltid finnas där till Gabriellas födelsedag, som är imorgon på Nobeldagen.
På kvällen var Gabriella, Ceilia och jag i skolan och såg på Luciakröningen där Niclas Andersson sjöng. Han kommer härifrån Bollebygd, men bor numera i Stockholm. När han inte är i London och sjunger inför flera tusen.
En fantastisk röst har han!
Aldrig förr har jag hört
"O Helga Natt " sjungas så underbart!









10 december
Idag väckte vi, Bengt och jag, Gabriella på hennes 18-årsdag. Tänk att alla fyra döttrarna är vuxna nu. Kändes lite konstigt att åka iväg från födelsedagsbarnet ensam hemma.
Jag åkte ju in till Borås som vanligt. När vi kom till stan så var allt som ett julkort. Endast i centrala Borås var det snö på alla träd. Ingen kunde förklara varför det endast var där och inte i utkanten av staden också. Idag hann jag inte med den tidiga bussen hem, så det blev tåget klockan 8.53 istället. Då kunde jag ju njuta av allt det vackra vid promenaden till Centralstationen.
På kvällen var det julmat för alla kommunanställda nere i skolans matsal.
Gott som vanligt.
11 december
Tidigt in till lasarettet. Tåget hem, efter promenaden till stationen.
Sedan promenad hem hit. Idag är jag väldigt trött.
Sov nästan 2 timmar, och har inte orkat göra något alls idag.
Skulle gjort några änglar, kanske blir några lite senare, om jag orkar.
Det blev inga änglar.
12 december
Kallt och vackert ute, snön gnistrar. Strålningen gick lika bra som vanligt. Fortfarande inga särsklida biverkningar.
På kvällen var Cecilia och jag i Borås och lyssnade på en julkonsert med Åsa Jinder. Verkligen vacker sång och musik. Åsas texter berör på ett underbart sätt. När jag kom hem var Annika och Albin här, han sov.










13 december
Luciamorgonen var kall och vacker.
Tog bussen som vanligt in till lasarettet. Idag hade jag med en ljuslykta av sockerbitar in till den trevliga personalen. Strålningen gick snabbt idag också. Jag var hemma igen vid niotiden. Då möttes jag av en underbar liten tomtenisse, istället för en stjärngosse. Vi, Annika, Albin och jag, drack lussekaffe och åt saffranskusar vid TVn.
Jag hade spelat in morgonens Luciaprogram.









14-15 december.
Lördagen ägnade jag åt att sälja en del av mina tomtar och änglar på hembygdsföreningens julmarknad. Bengt var och jagade med Ronja.
Det blev en dramatisk jaktdag.
Ronja kom inte tillbaks innan det mörknade.
Jag åkte till skogen och så körde vi runt på skogsvägarna och letade efter henne.
När klockan var åtta åkte vi hem för att äta lite middag.
Vid tiotiden körde vi ut igen, men ingen hund då heller.
Klockan fyra körde vi ute igen, samma tråkiga resultat även då.
På söndagsmorgonen åkte Bengt iväg för att fortsätta letandet.
Som tur var så låg temperaturen runt nollstrecket och det var lite snö men torrt.
Nästan hela söndagen gick utan att vi höde något alls om hunden.
här hemma hade vi Gabriellas 18-års kalas för släkten.
Dock kom inte så många, de var sjuka i maginfluensa.
Kalaset blev inte som vi tänkt oss.
Vid fyratiden ringde jag polisen och fick då reda på att strax innan hade en dam ringt från Hyssna och meddelat att hon sett en svartvit drever där i skogen.
Jag ringde omedelbart till bengt och talade om det.
han åkte då dit där Ronja synts till men fick inte tag i henne ändå.
han kommer hem och äter lite mat.
Efter det åker vi andra ut för att leta.
Min lillebror tar sin bil också och vi kör runt där Ronja varit synlig.
Ingen Ronja syns dock till.
Återigen en natt för henne i skogen.
16 december Måndagmorgonen åker Bengt iväg igen innan jobbet,
och jag åker som vanligt in till Borås.
Kändes tungt att inget veta om var Ronja fanns.
När jag kom hem ringde jag in en annons till Borås Tidning.
Sedan ringde jag till ett program i Radio 7,
där man kan efterlysa olika saker och även djur.
Sedan tog jag en riktigt lång promenad för att se om hon kanske fanns i en skog vid skidbacken.
På kvällen när Bengt komit från jobbet gjorde vi iordning kaffe och åkte iväg till skogen igen.
Nästan två timmar körde vi runt där folk sett Ronja på söndagen,
men inget resultat nu heller.
Per, min bror, körde ut också. Det ringde Cecilia och talade om.
Mottagningen för mobilen var dålig eller helt obefintlig i skogarna runt Hyssna.
När vi kört runt i skogen på ena sidan av Hyssnavägen utan resultat körde vi på skogsvägarna på andra sidan.
Då får jag ett medelande på min mobil.
Det är Cecilia som pratat in att Per sett Ronja där vi varit för en timma sedan.
Hon går aldrig fram till vem som helst, tyvärr i detta fallet.
När Per ropade på henne sprang hon in i skogen igen.
Vi kom dit, efter rena rallykörningen i skogarna, men ingen Ronja kom hur vi än ropade på henne.
Efter dryga två timmar gick Bengt på vägen och visslade i pipan, då hör han henne svara honom som hon brukar göra.
Han gick in i skogen och mötte henne där.
Hungrig var hon, men annars i ganska bra kondition.
Efter detta åkte vi runt och hämtade upp de filtar vi lagt ut påp stälen dit hon kunde tänkas ta sig.
Kaffet drack vi i skogen klockan 23. Då hade det börjat snöa så känslan att ha Ronja med sig hem var fantastisk!
Sedan blev natten kall, men nu låg vår hund hemma på sin plats igen.
17 december
Kändes bra att gå upp idag på morgonen och ha Ronja hemma igen.
Strålningen går fortfarande bra, även om jag märker en viss förändring i huden nu.
Resorna till Borås har varit trevliga med flera bekanta att samtala med på bussen.
På kvällen var vi inne hos Cecilia och manglade dukar.
Annika och Albin var också där.
18 december
Annika ringde tidigt på morgonen och talade om att Albin fått maginfluensa
under natten. Stackars liten.
Jag hoppas nu bara att jag klarar mig över fredagen, då sista strålningen är.
På kvällen kom Katharina och Linus hem från Gävle,
för att vara hemma över jul och nyår.
19 december
Idag åkte jag bil till Borås. Skulle vara hos läkaren klockan 9.45.
Han tyckte att allt var väldigt bra, och att jag fått ytterst lite biverkningar.
Efter dagens strålning åkte jag till stan och handlade julklappar.
var hemma runt tretiden. TRÖTT!
Alla döttrarna och Albin var på Liseberg.
När de kommer hem mår Annika dåligt och kräks direkt på toan.
Sedan kör Cecila hem henne och Albin.
Inte ska jag väl få maginfluensan till imorgon heller?
20 december
SISTA STRÅLNINGEN!
Lika bra som vanligt. En helt underbar personal har tagit hand om mig därinne. Lite kommer man att sakna det, hur konstigt det än låter.
På kvällen kände jag mig lite dålig, men det gick över. Vi firade med lax och vin.
Tänk att allt detta nu är över, nästan i alla fall.
21-22 december
Vaknar på lördagen och mår bra. Cecilia ringde dock och talade om att hon inte mådde lika bra, maginfluensan slog till inatt. Bengt är och jagar med Ronja. Hon är som vanligt igen. Han fixar också fina granar åt oss och Cecilia. Jag städar och fixar här hemma. Har fått lite mer besvär under armhålan med ganska rejäl sveda nu. Söndagen liknar mycket lördagen, städning och pyntande. Kokar och griljerar skinkan.
23 december
Dagen före julaftonen åker vi till Borås och handlar det sista.
Redan klockan sju var Katharina och jag iväg och handlade maten i Bolles.
De öppnar 6.45 varje vardag, så det var skönt att ha handlat det mesta redan.
Efter att vi kommit hem från Borås skjutsade vi mina föräldrar runt till en del affärer.
Klockan 14.30 var vi hemma igen. Granen kom på plats och blev klädd.
Sedan tog jag det lugnt, för första gången en "dan före dan" sedan vi fick eget hem.
24 december, Julaftonen
Vaknade utvilad men med lite värre sveda under armhålan.
Åt julfrukost med kubb och skinka, gott. Började med maten. Min ena bror med familj samt mina föräldrar samt en faster kom och åt här. Klockan 17 var vi på julbönen i kyrkan. Då kom alla våra döttrar dit också.
Jag njuter när jag har hela familjen samlad.
Kvällen tillbringade hela vår familj här hemma hos oss. Albin var lite reserverad för morfar jultomten, men tyckte om att få paket.
Efter att ätit lutfisk spelade vi julklappsspelet, kul. Sedan var det dags att lägga sig. Hela huset blev full av folk och hundar.









25 december, Juldagen
Jag gick upp tidigt för att åka till julottan.
När jag kom hem igen var nästan alla vakna.
Dags att plocka fram frukosten.
Trevligt med en lång frukost utan jäkt. Sedan tog vi en promenad i kylan. Gott att därefter dricka kaffe eller varm kakao när vi kom in i värmen igen.
Sent på eftermiddagen, när alla de andra åkt hem, åt vi lite rester från julaftonens middag.









26 december, Annandag jul
Vaknar och mår väldigt dåligt. Vet inte om det är magkatarr eller maginfluensan som slagit till. Ligger hela dagen. Kräks en gång och mår sedan bra igen.
Tittar på TV på kvällen.
27 december
En härlig lugn och rofylld dag utan något bestämt alls.
Tyvärr svider det ganska rejält nu under armen, men jag vet ju att det snart blir bättre.
28 december
Idag var alla mina syskon här.
Vi lagade lite mat var, så inget kändes betungande för mig på något sätt.
Enda som kändes lite jobbigt vara att Katharina var väldigt förkyld och att Gabriella kom hem från jobbet och mådde dåligt. Även Bengt kände sig lite dålig.
Vi hade trevligt och lekte även idag julklappsleken.
På natten kräktes Katharina, hoppas bara att ingen blivit smittad.
Inget att göra åt i så fall, vi kunde ju inte veta att Katharina skulle bli sjuk.









29 december
Dagen började med frukost, och Bengt tog med Ronja till skogen. Jag promenerade upp till kyrkan. Den var så vacker med blomsterdekorationer inför ett bröllop på nyårsafton. Hela dagen var avslappnande och skön. Både Gabriella och Katharina mår bätte idag. Jag har fortfarande ganska ont av svedan, men snart är det säkert bättre det också.
30 december
Bengt och Katharina åkte till Borås. Batteriet till bilen måste bytas. Jag tog det lugnt här hemma och njöt. Promenerade till affären, men det var rått och kallt.
Albin var här på eftermiddagen och en bit av kvällen. Annika och Cecilia övade med kören inför Trettondagens gudstjänst. Gabriella jobbade hela dagen.
Vi planerar var vi ska sätta braskaminen som vi ska köpa.
Bengt fixar och provar med rör och atrapper. *ler*
31 december, Nyårsafton
KALLT, KALLT! Minus 21 grader, brrrrrrr
Solen skiner men det är för kallt att gå ut.
Ikväll ska vi till Hällingsjö och äta lite gott. En lugn nyårsafton blir det, skönt!
Nu slutar min strålningsdagbok här.
Jag kommer att skriva dagbok i annan form även nästa år.
Då om hur jag går vidare såväl fysiskt som psykiskt.









GOTT NYTT ÅR till er alla!
 
Goda Nya År 
kan man säga också.  ;)