Utveckling eller inte?

Redan igår hade jag tänkt skriva lite om en liten “diskussion” jag deltog i på lördagskvällen. Den gällde Bollebygd och utbyggnaden/utvecklingen här. En yngre man, 27 år, anser att det är fel att vår ort bygger och utvecklas. Han vill gärna ha Bollebygd som det såg ut när han växte upp. Själv har han flyttat till Göteborg, men föräldrarna bor kvar här, de flyttade hit 1975. Han tycker att de bör flytta härifrån nu när det byggs så mycket.
Jag har bott här sedan 1957 och mitt barndomshem är borta. Men där intill bor vi nu och hade inget ändrats här så hade vare sig vi eller den andra familjen bott här. Utveckling behövs om kommunen ska kunna leva vidare och vi ska ha någonstans att bo.
Åter igen kom jag att tänka på att det nästan alltid är de som inte bor kvar som vill kunna komma tillbaks till samma samhälle som de flyttade från. Inget får färändras här, bara på andra ställen - inte här!
Erikstorp har verkligen förändrats under de senaste 33 åren. Flera hundra hus har byggts här under dessa år. Senaste området är Skräddargårdshöjd, som är ett område med många funkishus - men också helt “vanliga” traditionella villor. Åsikterna om detta område är många och olika. Vissa anser att det har förstört så mycket av naturen. De flesta av dem som tycker så är människor som flyttat hit under de senaste 30 åren. Vi som bott här längre, och varit med om hela utbyggnaden, gnäller inte hälften så mycket över byggnationen. Här finns verkligen skog kvar, den räcker till åt oss allihopa även nu. En ny väg blev det också. Jag följde vägbygget i Erikstorp med kameran.
Jag tycker det ska bli bra med ett centrum där man kan njuta av att åka genom. Trista, tråkiga, nedslitna centrum är inget roligt alls att se när man är ute och åker. Ett sådant centrum vill inte jag att vi ska ha här i Bollebygd. Inte är det så illa nu heller, men skulle ju kunna bli ifall inget görs åt vissa byggnader.
Just det här med att “allt ska vara som det alltid har varit” har jag kommit i kontakt med flera gånger. Bland annat när vår kyrka skulle renoveras. De som inte ville förändra något var i stor utsträckning sådana som mycket sällan kom till kyrkan. Men de få gånger, kanske en gång varje år, de kom - ja då skulle allt vara som det alltid varit. Samma sak är det med de flesta förändringar tycker jag. Varför är vi sådana?
Kan det vara för att tryggheten sitter i det där gamla? Det vi ser framför oss vill vi gärna komma tillbaks till - förändring kan kännas hotfull. Men lever vi mitt i förändringen så växer vi ihop med med det som ändras. Vi blir inte störda av det då. Jag ser fram emot ett vackert, trivsamt och mänskligt Bollebygd.

Ni tittar väl in på bloggkartan då och då.