Någonstans - någon gång läste jag att det här med att få barn är som att
“ha sitt hjärta vandrande utanför kroppen resten av livet”.
Detta tänker jag på när jag oroar mig för mina döttrar och barnbarnen.
Jag tycker att det är så som denna okända uttryckte sig.
Mitt hjärta är i många bitar numera.
Varje barn har en del av mitt hjärta och barnbarnen också.
Jag kommer så väl ihåg när vi skulle få vårt första barnbarn och jag berättade detta för en av “de gamla grannarna” här i Erikstorp.
Hon sa så här:”Oj, oj, nu får du ännu fler att oroa dig för”.
Detta stämmer verkligen alldeles för bra.
Men glädjen och kärleken är större än oron!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar