01 maj 2008

Midnattsfunderingar


Snart är det midnatt, och denna Kristi Himmelsfärdsdag har passerat.
Det är lite konstigt och ovanligt att 1 maj och Kristi Himmelsfärdsdag
liksom kolliderar med varandra.

Dagen började med att klockradion gick igång strax före klockan 7.
("Min" gudstjänstgrupp som skulle tjänstgöra idag på högmässan.)
Jag gick upp då och satte på kaffet samt fortsatte lyssna på radion.
Programledaren uppmanade att skicka mail eller ringa till programmet om vad man skulle göra just idag, på1 maj.
Många mail och samtal kom in.
Så ringde en kvinna som bott i London under många år
och sa att hon skulle gå till kyrkan.
Programledaren blev lite förvånad över detta,
han verkade inte vara medveten om att det idag var denna helgdag.
Han frågade faktiskt om man kunde säga att man "firar Kristi Himmelsfärdsdag".
Kvinnan kunde berätta att det är en helg som hör ihop med Påsken och Pingsten, vilket jag tror att han till viss del uppfattade.

Samtalet rörde sig även om Valborgsmässofirandet här i Sverige,
jämfört med hur det är i England.
När jag lyssnade så tänkte jag på hur fel jag tycker att det är att hela tiden uppmärksamma hur mycket det kommer att supas och bråkas denna helg.
Jag tycker att det är vedervärdigt med allt tråkigt som sker bland ungdomar, och även andra åldrar, så det är inte att jag inte tror på det.
Men - jag anser att media borde betona just det festliga, glada och trevliga med de högtider och traditioner vi har. När det nästan enbart fokuseras på att många unga tar sin första fylla och att spriten är så lätt att få tag på, samt annat negativt och tråkigt så tror jag att många av de unga, och även en del äldre, tar det som att det är ju så man ska "fira". Det är ju känt att så som man blir sedd och omtalad - sådan blir man efter ett tag.

Detta har jag ett alldeles eget exempel på, vilket jag berättat om för många.
En av våra döttrar var ganska "vild" som liten. Hon fick ofta höra detta, vi pratade om det när hon hörde på - nästan lite som att vi "skröt" om det. Ju mer vi pratde om det, desto vildare blev hon. Men när hon slog kullerbytta på köksbordet en gång, då tänkte jag om. Så här kunde det inte hålla på.
Aldrig mera sa jag något om att hon var vild eller livlig. Tvärtom nästan, jag framhöll mera att hon var lik sina systrar och var ganska lugn.
Det var som att vända en hand. Hon blev sådan som vi sa och så som det förväntades att hon skulle vara.
Jag vet, detta är egentligen lite hemskt att tänka på hur viktigt det är vad vi säger om andra människor och vad vi ger för signaler om vad vi förväntar oss.

Vad jag menar nu är att om vi istället för att alltid framhålla hur mycket fylleri det är när svenskar ska fira något istället framhåller vilka härliga traditioner vi faktiskt har, så kan det bli lite bättre för varje gång. Nog är det sorgligt att så många svenskar sätter likhetstecken mellan "fira" och "fylleslag".

Tänk om vi kunde vända på hela tankesätttet och få festligare och trevligare firande avvåra olika traditioner.

2 kommentarer:

Marskatten sa...

Du har så rätt Ingela, tänk om man kunde vända denna trend av fylleslag som så gott som alltid sätts i samband med de större helgerna. Jag förstår inte varför just Valborg och Kristi Himmelsfärd ha blivit ungdomars (och även den äldre generationen!) symbol för att nu ska alkoholen flöda.
När mina döttrar växte upp var det inte så, jag tror denna företeelse är ganska ung och förhoppningsvis kan man vända den innan det går överstyr?

Ha en bra helg min vän! Kram

Bloggblad sa...

Jag har också tänkt på det ibland - att programledare blir lite ställda när nån säger nåt som har en kristen innebörd... Jämför med Amerikanska Idol, där de ber helt öppet om att de ska vinna...

Det där med att uppmuntra "tvärtom"-beteende... Jag minns när sonen slog och dunkade på pianot - jag vrålad "slå inte på pianot"... medan min pedagogiska mamma sa: "så mjukt och fint du kan spela"... och sonen började genast spela jättemjukt och fint... fast han var så liten. Av mitt vrål blev det bara mer dunk...