09 juli 2008

Missat "jubileum"


Jag upptäckte att jag totalt missade att inlägget den 7 juli
var nummer 200 här på bloggen.
Alltså blev mitt inlägg 201 det första med nya namnet. *ler*
Nästan lite som en omstart ju.

Denna onsdag då jag skulle varit ledig blev ganska tröttande.
Myckat praktiskt och själsligt stöttande har det varit idag.
Skulle klippt gräset när jag kom hem,
men det blev en stund vid köksbordet istället.
Sedan kom jag på att det var länge sedan jag bakade vridet bröd - alltså satte jag deg till detta och la mig på sängen en stund medan det jäste.
Oj, vaknade upp och gick ut i köket.
Några minuter till och degen hade nog mött mig.
Nu "rann" den bara lite utanpå bunken.
Bröden blev så där bra som de brukade bli förr. De senaste gångerna har inte blivit bra, så jag hade tappat lusten för att baka detta enkla bröd. Lusten är i och med detta brödbak återfunnen. *ler*

Gräset blev klippt lite senare istället, känns bra.

Imorgon, torsdag, tänker jag ta ut de timmar som jag jobbade idag.
Har inte bestämt ännu vilken tid jag ska jobba - visst har jag väl ett bra jobb när jag kan rätta mig efter dagsformen så pass mycket. Naturligtvis går inte detta varje dag, men ganska ofta fungerar det med denna flexibilitet.

Klockan är mycket och jag bör sova nu - hörs troligen av imorgon igen.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag begriper inte hur du kan vara så energisk...
Idag har jag inte gjort många knop...efter jobbet handlade jag lite, pratade med min mamma i telefon, sedan blev den tur till äldsta dottern, sedan en tur till den 6 minuter yngre dottern och efter det hem igen.
Vips är klockan 22,28 och "inget" har blivit gjort.
Ska ta igen det imorgon, tror jag!

bollebygdsbo sa...

Vaddå inget gjort!
Du har ju jobbat heltid, umgåtts med döttrar och varit ute och motionerat!

Elisabeth sa...

En deg som hade mött dig... ja, jag skrattade när jag läste! Det skulle ha varit en syn för gudarna att se! Tack för det roliga tänket...!

Sen... jag brukar aldrig ge några "blog-awards" till mina bloggvänner...för jag tänker att det måste kännas trist för alla dem som inte får någon, men som skulle bli glad att få.
Men nu gör jag iallafall ett undantag... och den BLOG-AWARDEN går till dig, min vän... för din unika förmåga att lyssna och trösta när det är svårt... för din omtanke som bär så mycket och starkt genom en lur... så är du en av de vackraste människor jag mött!
Tack min vän...för så mycket!

Varm kram..