Fredagsrusk i november

En gråruggig fredag och jag är ledig.
Det känns bra.
Har fått manglat linnedukar, många.
Har äntligen sorterat upp tvätten som legat under veckan.

Jag har haft en ganska hektisk och intensiv vecka.
Efter sådana dagar blir jag trött.
Igår kom jag på att det där med att kalla det för "Utbrändhet" inte är så väldigt dumt i alla fall.
Först har man verkligen brunnit och det kunde spraka om en.
Sedan blev det bara aska och sot = svart.
Nu har det läkt men precis som efter en vanlig brännskada är just det området väldigt känsligt och ämtåligt. Om man kommer för nära stark värme efter en svårare bränskada gör det ont. Manklarar inte att ta i varma saker.
Så är det för mig nu efter att jag varit dålig.
Jag klarar av mycket, men inte för mycket på en gång.
Vila måste läggas in klart och tydligt mellan varven.

Detta är så lätt att säga till andra, men att själv fatta att man hör till dessa är väldigt svårt.

Vill också tala om att jag har mitt underbara armband, med alla berlockerna från barn och barnbarn, på mig dygnet runt.
På min vänstra arm sitter det. Samma sida som hjärtat, liksom vigsel- och förlovningsringarna. Min käraste har jag alltså nära hjärtat på flera sätt.

Nu är det dags att sticka fram till affären för att handla lite.
Kaffet är slut liksom hushållspappret.
Något lite extra gott till fredagsmiddagen ska det väl också bli. *ler*

Åh nej, nu är Annika Lantz på radion - måste skynda mig att stänga av. Jag tycker att det är jättejobbigt att lyssna på henne. Tala om att bli uppstressad! Hennes prat och hysteriska skratt gör mig nästan nervös.