07 februari 2009

I stillhet med benet på en pall


Här sitter jag i fåtöljen framför brasan och har benen på en pall. Har lagt några kuddar mellan pallen och benen för att det ska vara bekvämt.
Anledningen till att jag sitter så här är den att jag har inflammation i mitt högra knä. Var hos doktorn igår eftersom det blev ondare och ondare.
Maken fyllde år men vi ringde de få som tänkt komma och sa att jag inte klarade av något besök. Eftersom jag haft ont några dagar var ju inget förberett - och inte städat. När jag hade dammsugit nere och bar upp dammsugaren till övervåningen fick jag riktigt, riktigt ont.
Det värkte så att tårarna rann. Då beslutade jag att det inte blev något kalas. Maken var nöjd med beslutet.
Med benet stilla och i högläge blev kvällen uthärdlig. Tabletter och salva gjorde naturligtvis också sitt till. Hundarna får numera maken förbarma sig över. Han var ute med dem innan han åkte till skogen för att vara med och hugga veden till vår kamin.

Nu sitter jag alltså här och kan inte så mycket annat.
Har löst veckans melodikryss och Tvådagarskrysset i GP.
Just nu är jag extra glad för min bärbara. :)
Nu tänker jag vandra runt lite bland olika bloggar. Ska försöka få till någon kommentar till er också.
Hör av mig lite senare igen.
Ha en bra lördag.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Men stackars, stackars dig...jag lider med dig!
Hur lång tid kan det ta innan du är bättre?
Det känns som att när det gäller knän ska man vara försiktig.

Sköt om dig!

Anonym sa...

Låter som ett bra tillfälle där bärbara dator är bra att ha. Hoppas det blir bättre i knät, men det är nog samtidigt skönt att sitta och slappa en stund. I mina öron lät det inte helt fel.

Bodil sa...

Du kan ju testa och äta de tabletter jgg tipsade om innan, de är mot inflammation. Vi hörs, jag kom just hem.

Elisabeth sa...

Du är en av mina närmaste bloggvänner... och egentligen, fast än jag tycker det låter illa med en inflammation i knäet, så känns det som om du verkligen behövde stanna av lite.
Vila ifrån alla miljoner saker och tänk som du alltid har på gång... nu kanske det var någon som bestämde att du behövde lite vila?

Å känn aldrig aldrig att du måste kommentera hos mig... jag känner mig så ödmjukt priviligerad av din vänskap... den kommer att bära mig igenom.
Jag önskar jag kan bära dig lite nu... där du sitter med benet på en pall!

Varm varm kram... alltid!