Nu har min semester börjat. ;)
Solen skiner och jag har det så bra.
Anledningen till att jag skriver och tänker så är att det finns några som har det väldigt tufft med både ekonomi och annat i livet. Det känns så jobbigt att inte kunna hjälpa. Ibland mår jag helt enkelt dåligt av att inte jag kan göra något för dessa.
Det är ingen nära släkting eller så utan någon/några som ber om hjälp.
Jag vet inte vad jag ska göra men måste säga att jag inte har någon mer möjlighet att hjälpa till nu. Har stöttat med mat och annat men det skulle kunna fortsätta i evighet tror jag.
Hade familjen bott i vår församling hade jag kanske kunnat göra något men nu kan jag inte.
Fick SMS idag om hur svårt det är och då blev det tungt igen även för mig.
Måste i alla fall höra av mig och försöka få henne att vända sig till församlingen och kommunen igen. Nog om detta.
Snart ska jag klippa gräset så vi kan få en ledig fredagskväll med gott grillat och lite vin. ;)
Lördagen ska ju bjuda på sol och värme. Kanske en tur till sjön då. ;)
Tillägg: Jag ringde och pratade med kvinnan efter att jag skrivit detta inlägg. Tror/hoppas att hon förstod att jag inget mer kan göra just nu.
1 kommentar:
Min vän... min underbara, och stöttande vän i så många år.
Jag vet få människor i den här världen som så har försökt att stötta, peppa, och hjälpa när någon har det svårt... som du har gjort. Även mig, många gånger.
Du äger en skatt inom dig... en skatt som heter givmildhet och omtanke om andra människor. En skatt som jag beundrar. En gåva som getts dig. Var rädd om den, min vän - men glöm inte att du är en människa du också... du måste vara givmild och ha omtanke om dig själv också.
Skatten gäller ju även för dig... och det måste ju finnas andra som kan bära vidare dem du skriver om nu.
Varm kram, min vän...
Skicka en kommentar