Sitter och är ledsen över att det ibland är så svårt att få ihop saker och ting i livet.
Just nu gäller det att inte kunna ställa upp när ens barn och barnbarn behöver lite extra hjälp och man av olika anledningar inte kan ställa upp.
Jag vill ju så gärna göra det jag kan för alla de mina.
Men tyvärr känns det lite för ofta som att jag måste välja mellan mycket och många på olika sätt.
Som mormor och mamma vill man ju finnas för dem man älskar allra högst.
Nåväl, just nu är det som det är men inte stämmer det alltid att det är "tanken som räknas". Praktisk handling måste till för att det ska göra någon nytta.
Men - jag ska se till att vara bättre på att finnas till i framtiden, det är min ambition.
Denna söndag ska jag ge mig ut och gjuta några betongänglar och ta tag i några gamla brädor som ska förvandlas på olika sätt. Det kan lindra det ledsna hos mig.
Imorgon ska jag boka en 3-timmars tur på Göta-kanal som vi hoppas kunna genomföra på onsdag.
En julklapp från barn och barnbarn.
Nu blir det betonggjutning ute i sandlådan som jag fick i morsdagspresent för några år sedan. ;)
1 kommentar:
Den känslan känner jag igen även om jag aldrig kan känna exakt som du eller någon annan. Men jag tror ett par lyssnande öron hjälper mer än vi tror och visst är det som det sägs "Ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon." Kram!
Skicka en kommentar