18 augusti 2007

Läst andras bloggar

 
När jag läser andras bloggar påminns jag av saker som jag kanske tänkt på tidigare.
Igår när jag var inne på Kafferasten och läste om Makeover i olika tappningar funderade jag lite över varför så många egentligen vill förändra så mycket.
Något bra svar har jag inte funnit ännu.

I dagens GP, bilagan Två dagar, var det en artikel om en man på 54 år som gjort en stor ansiktslyftning. Detta ville han ha gjort innan sitt bröllop. Även den blivande frun har gjort flera sådana operationer.
Bilderna i reportaget tycker jag hade något ängsligt, vemodigt och nästan tragiskt över sig. Kan inte förklara riktigt hur.
När han fick frågan om han skulle kunna tänka sig göra om det så svarade han "ja, absolut".
Tänk att det yttre är så viktigt för människan.
Till min egen förskräckelse inser jag att jag undrar hur äkta dessa människor är inuti, när utsidan inte längre är riktigt "äkta". Jag blir lite rädd för mina egna tankar. Men det blir lite svårare att "läsa av" ett ansikte som är ommodulerat. Skiftningarna i ansiktsuttrycken syns inte lika bra.
Naturlighet tycker jag bäst om.

Nu menar jag inte att man ska strunta i sitt utseende eller sin kropp. Allt vi har fått att vårda ska vi också ta hand om på bästa sätt, oavsett om det gäller våra barn, djur eller vår egen kropp och själ. Men konstlat är ändå alltid konstlat.

 
Nu till något annat, mer vardagligt - vädret.
Regn och rusk även idag.
Vi ska ju ha våran gatufest och ska snart sätta upp ett tält.
Vi får väl se hur vi löser detta.
Det gäller att ta på sig varma kläder när man ska sitta ute denna kväll.

(OBS nu kommer lite gnäll)
Om det nu är så att medeltemperaturen höjs för varje år så blir det verkligen ingen kyla i vinter. Snart är det väl samma temperatur året om. (gnället slut)

Jag hoppas att ni alla har en bra helg.

8 kommentarer:

maria sa...

Ja, tänk om man ibland kunde styra vädret men då skulle det nog bli världskrig över det med...

Håller med men jag förfäras inte så mycket över mina egna tankar som av det faktum att vantrivseln med sig själv är så stor och ökar så mycket samt är nere hos barn på tolv till tretton år nu... Jag må kunna kritisera mycket hos mig... Ett par kilon där och en spetsig näsa här och så vidare men det är ju JAG och jag tycker om mig, inuti och utanpå, helheten... Sne att man kan försöka tappa ett par kilon eller så för att må bra rent fysiskt, att det blir lättareoch skönare att röra på sig det är en sak men att göra om mig... Nej, det kan jag inte förstå och jag lider mer med dessa människors vantrivsel med sig själva...

När man har gjort en skönketsop. så renderar det till att bli flera och självmordsstatistiken är hör i dessa grupper och depressioner likaså... Det är väl något att rädas för de unga i framtiden som dessutom tryckts på via media och annat att det här nästan är en rättighet... Jag tycker att det är skrämmande när man ägnat snart tjugo år att försöka ge sina barn att de ska vara nöjda och glada med sig själva....

Elisabeth sa...

Ett intressant tänk!

Jag tycker den här skönhetshysterin speglar människors brist på självkänsla och självförtroende! Att de inte duger som de är...!
Att äkta skönhet kommer inifrån - det vet ju de flesta, men de som hela tiden måste skönhetsoperera sina kroppar kanske inte har hittat sin inre skönhet? Egentligen är det ju väldig synd om dem, nästan lite patetiskt faktiskt!
Men alla måste ju få vara "sin egen lyckas smed"... så blir de lyckligare med att göra sina operationer.. ja, då får de väl hålla på med dem då..!!

Hoppas hoppas hoppas att ni får/fick någorlunda fint väder för eran "gatufest"! Trist vore det ju annars.. eller hur?

Ha det gott.. goa vän!

Många kramar..

Ps. Jag hade ju tänkt operera om mig till Baywatch-stjärnan Pamela Andersson, men insåg ju att det skulle ta 750 operationer, och 1575 mil av springande på stranden... och sen hade jag alldeles för stora fötter!! Så jag bestämde mig för att strunta i alltihopa..! Kram igen..

tussegumman sa...

Jag förstår inte heller varför man skall hålla på att skönhetsoperera sig. Jag kan förstå det om man är vanställd eller har råkat ut någon olycka då är det en annan sak. Men att hålla på att operera brösten och näsan så för att följa ett ideal är ju galet. Jag önskar dig en trevlig kväll/Kram Tussegumman

en liten tant sa...

Plastikoperationer har ett stort berättigande för människor som skadats eller drabbats av sjukdom som vanställt utseendet eller fötts med missbildningar. Men den mångmiljardindustri det utvecklat sig till pga människors jakt efter den perfekta kroppen och utseendet är en sjuk företeelse.

Det var ett sorgligt reportage. Men viktigt att diskutera.

Marskatten sa...

Intressant med dina funderingar kring plastikoperationer och jag håller med dig.
Vacker är den som vacker är inuti anser jag. Sedan, visst kan man göra om sitt ansikte och kropp till oigenkännlighet, men man kan undra vad de vinner på det? En stunds tröst, innan det är dags att fundera på nästa förändring?
Jag tror dessa människor innerst inne är ganska olyckliga och vilsna själar.
Fast, i och för sig, med en miljon extra eller så hade jag nog opererat in mina utsående öron. Och jag är inte olycklig, innerst inne...
Hoppas er gårdsfest blev bra!

bollebygdsbo sa...

Tack för era kommentarer.
Hoppas att ingen tror att jag är helt emot plastikoperationer, inte alls.

Men visst är det beklämmande att så många är rädda för att åldern ska synas i ansiktet och på kroppen.

Bloggblad sa...

Jag är emot att ingripa i onödan - alltså av föryngringsskäl. Jag kan förstå om man har nåt som alla bara tittar på - eller att man ser extremt trött ut med påsar under ögonen, men att hålla på och fixa och trixa med kniv och botox bara för att andra ska få en vacker bild... näe.
Det är så många unga programledartjejer som har ansikten som inte rör sig det minsta medan de pratar - pannan ser ut som om den vore av plast... hemskt, tycker jag.

Jag hade hoppats att alla kvinnliga 40-talister skulle föregå med gott exempel - men sen opererar de sig den ena efter den andra...

Fast - det tar tid att vänja sig vid att kinderna hänger, hakan dallrar och rynkorna djupnar... det har jag nog märkt.

bollebygdsbo sa...

Jo då, visst kan det vara jobbigt att se sig i spegeln och inte känna igen sig riktigt. :-)
Men därifrån till att göra en operation tycker jag att steget är långt.
När jag ser mig själv i spegeln eller på kort och inte gillar vad jag ser, så tänker jag på att andra alltid ser mig så. *ler*