25 april 2008

VABB (= Vård Av BarnBarn)


I onsdags slog förkylningen till ordentligt hos dotter med familj.
Den lilla har varit dålig sedan i söndags, men blev bättre under tisdagen.
På onsdagen kände A att hon började bli dålig. Inte är det lätt att vara sjuk och dessutom ha en sjuk 1½-åring.

Eftersom jag var ledig på onsdagen åkte jag dit till dem på förmiddagen.
Tog vägen om nya MAXI i Borås och köpte solklänningar/hängsleklännigar samt jumprar till den lilla. 4 stycken för 99 kronor - billigt tycker jag. Eftersom det blev litet missförstånd först och jag "bara" köpt klänningarna så gick jag in igen och köpte även 4 jumprar.
Visst är det bra med självscanning! Köerna var långa, men som självscanningkund var man ute från affären snabbt. *ler*

Jag åkte vidare till dottern och såg att hon verkligen inte mådde bra.
Då bestämde jag att det bara fanns en sak att göra på torsdagen.
Avboka det möte som jag hade och ta ut komptimmar.
Vid niotiden var jag där på torsdagsmorgonen. Fixade lite frukost åt yngste pojken, klädde på den lilla, skjutsade dottern till vårdcentralen.
En lite kul grej vara att läkaren som hon kom till var den läkare som tjänstgjorde här på vårdcentralen när våra barn växte upp.

Det blev antibiotika och hostmedicin.

När äldste sonen kommit hem från förskoleklassen packade jag en väska och tog med barnen hit hem.
A var så dålig att hon bara låg och sov.
Under eftermiddagen fick äldste pojken och den lilla ganska hög feber igen.
Yngste pojken var med morfar ute och jobbade med lite av varje. Det tyckte de om båda två.

Natten blev ganska lugn. Den lilla var vaken några gånger, men somnade igen om hon fick ligga med sitt huvud på min kind - precis som de egna döttrarna gjorde när de var små och sjuka.
Klockan 6.30 kände jag att en liten hand klappade på mig några gånger. När jag tittade upp hörde jag ett "hej".
Dags för blöjbyte och välling.
Tände en brasa och satte på kaffet.
Vi satt där och läste tidningen ungefär en halvtimma innan lilla A sov i famnen på mig. Hon fick sova vidare i sin vagn som stod inne i rummet.

Vid åttatiden kom yngste pojken ned för trappan med pyamsjumpern i handen och trodde att det varit någon tjuv inne på natten eftersom han hade haft på sig jumpern på kvällen men när han vakande hade han den inte på sig. Fantasin är det inget fel på.
Han visste även att morfar ville varit hemma från jobbet, eftersom de haft så kul på otsdagskvällen. *ler*

När äldste pojken vaknat märkte jag att han hade ganska mycket feber.
Tog tempen på både honom och lillgumman, över 38,5 hade de båda två.
Alvedon till båda, liksom på torsdagskvällen.
Strax var de lite piggare och inte alls lika varma längre.

Vi åkte och handlade, men barnen satt kvar i bilen under de 5 minuterna som jag köpte potatis och lite fikabröd.
Är man hos mormor och är sjuk så måste det ju bli lite fika och en del glass.

Deras pappa kom och hämtade på väg hem från jobbet på Ringhals.

Nu är de hemma och mamma A är lite bättre.

Detta var mina två dagar. Jag har liksom inte hunit med att sätta på datorn sedan i onsdags.
Vi har förresten lastat av ett vedlass också, imorgon blir det ytterligare två lass.

När maken skulle köra och fixa med veden gick kopplingen sönder, så nu står bilen på verkstad och det blev till att använda firmabilen. Natruligtvis måste det betalas milersättning, men det var ju tur att den möjligheten fanns.

Hoppas att SMHI har rätt och att det blir en skön vårlördag imorgon.

1 kommentar:

Elisabeth sa...

Jag börjar nästan gråta när jag läser ditt inlägg...! För din dotter måste ha världens underbaraste mamma.. som på ett så fantastiskt sätt ställde upp och tog hand om både henne och de små!

Å när du skrev hur den lilla fick vila mot din kind... ja, vet du vännen.. din kärlek till dina barn och barnbarn kommer att bära dem långt, mycket långt i livet! Tro mig, jag hade en mormor som var precis som du... och idag förstår jag att det var hennes omsorg om mig när jag var liten, som gav mig den styrka jag så väl behöver idag!

Tack snälla vän... för att jag fick dela denna vackra stund med dig!

Varm varm kram..