08 juli 2008

Små vardagstankar


Jag har bytt namn på min blogg, men adressen är densamma.
Tycker att min blogg i stort sett bara handlar om min vardag och då stämmer detta namnet bättre.

Idag blev det faktiskt som jag tänkt mig - städning av frysen i Prästgården här i Bollebygd.
Så mycket gammalt bröd där fanns!
Det blir väl så om det är många olika personer som fixar och grejar med en massa olika grupper.
Nu är frysen isfri och nästan tom.
Efter sommaren kommer den säkerligen att fyllas på igen, men jag ska försöka vara lite uppmärksam på om det hamnar brödpåsar där igen.

Jag har läst kommentarerna till mitt förra inlägg.
Naturligtvis blev jag glad över dotterns rader.
Elisabeth och Marskatten har så rätt i att det värmer i hjärtat.

Alla döttrarna är fantastiska och jag är sååååå glad över att vara mamma till dem.
Kan säga att om två veckor har vi fått ett barnbarn till, då har vi 4 barnbarn.
Undra om vi då har två av varje, eller om det är tre pojkar och en flicka?
Spännande och roligt att se fram mot!

Jag har skrivit ut Vita arkivet som Fonus har på sin hemsida.
Det är en av kvinnorna som jag har mycket kontakt med som vill anteckna lite om sin begravning och då tyckte jag att det kunde vara bra med detta dokument.
När jag läste igenom allt som ska fyllas i, eller som man kan fylla i, bestämde jag att även jag ska fylla i sådant som jag tycker kan vara bra för anhöriga att veta.
Tänk att vi kan tala om en massa annat för våra närmaste, men håller inne med våra tankar om hur vi känner när det gäller döden och allt i samband med den.
Det som känns bra är att det går att ändra precis när man vill, inget är spikat bara för att man skrivit det en gång.

Nu ska jag ta mitt sticke och sätta mig vid TV:n.
Måste få klar babyfilten eftersom det är knappa 2 veckor kvar innan bebisen kommer.
Babykorgen ska också få lite nytt tyg.

Marskatten skrev förresten om knäppa kommentarer pga vissa ordval.
Undra om ordet döden lockar hit knäppgökarna.
Jag tror väl knappast det.

5 kommentarer:

Cicki sa...

Det är bra att ni skriver ner hur ni vill ha det inför er egen begravning. När mamma gick bort så var vi tre syskon helt eniga om att mamma ville brännas. Det hade hon alltid sagt. Helst ville hon även spridas i en minneslund. Men hennes nya man gav sig inte. Hon skulle jordbegravas. Vi var helt förtvivlade. Nu hade vi tur att hans föräldrar låg redan i den graven så det fanns inte plats för en kista till. Så mamma blev bränd och begravd i urna. Det kändes som en kompromiss. Tänk så enkelt detta hade varit om hon skrivit ner hur hon ville ha det. Vilket påminner mig om att jag själv inte har gjort det. Så klok man är ibland. Man ger råd åt andra och glömmer själv att efterleva dem.....:-)

Eleonora sa...

Så trevligt du skriver ner dina vardagstankar! Det är så trevligt att läsa om dina bestyr. Du har alltid så mycket att stå i och berättar så trevligt om det.

Så förnuftigt att du skrivit ner i Vita Arkivet hur du vill ha det när du den tiden kommer. Jag har gjort detsamma för många år sedan och brukar gå igenom papperen en gång om året - till min födelsedag. Även testamente har jag skrivit. Tycker att det ska finnas för att undvika misstolkningar.

Vilken pärla du är för Församlingen. Det har jag sagt tidigare också, men oh vad du donar och jobbar med allt som du ser behöver göras. Hoppas dom visar sin uppskattning riktigt ordentligt!

Du kan väl visa bild på babyfilten när den är klar, vore roligt se den. Ha det nu gott resten av sommaren och take care. Kramkram

Anonym sa...

Även om du bytt namn så hittar jag hit!

Vad ni bakar....tur att du har koll och ser till att det rensas ut vid behov! Skönt att ha grejat färdigt sånt bestyr till sommaren.

Det där med döden och den kommande begravningen hade maken och jag pratat en hel del om. (av någon anledning?)
Vi visste båda hur den andra skulle vilja ha det, hur det skulle bli så när någon av oss gick bort.
Vi hann aldrig skriva ner det, vem tänker det, 50 och 55?

Tyvärr - med enorm sorg i själ och hjärta blev det min lott att försöka uppfylla makens tankar om hur han ville ha det, men ändå...trösterikt att lite veta hur han ville ha det och ha det med sig, efteråt.

Varma kramar till dig Ingela!

bollebygdsbo sa...

Tack Cicki, Eleonora och Marskatten för era kommentarer.

Visst är det så lätt att veta hur man ska göra - men att leva efter det är svårt.
Ni vet det där med "tulipanaros".

Allt gott till er alla

Bloggblad sa...

Jag har tänkt flera gånger att skriva en "önskelista" med psalmer och annat, men det känns så ödesdigert, som att jag nog skulle dö veckan därpå om jag skriver det... Kanske för att min far avslutade sina skriverier om sitt liv och återlämnade datorn till min bror - och dog ett par dagar efter...
Men jag säger ofta att DEN psalmen ska jag ha på min begravning... och jag har talat om var de ska hämta stenen i skogen, och var jag ska ligga. Så jag är inte rädd för att prata om det, men skriva känns så... hm... ödesmättat.