Gör skillnad på människor

Jag har kommit underfund med att jag inte behandlar alla lika.
Det finns en människa som jag inte är lika tillåtande mot
som jag är mot andra jag möter.
Om hon begår något fel, det behöver inte vara stort,
har jag svårt att låta henne glömma detta.
Väldigt ofta påminner jag om hur dumt det var.

Utseendet ska vi inte tala om.
Där kan jag var väldigt kritisk.
Varför ser hon inte att hon borde gå ner många kilo.
Ibland när man passerar ett skyltfönster
tycker jag lite synd om henne som får se sin spegelbild.
Men - hon har sig själv att skylla, säkert ingen bra karaktär.
Vill hon inte göra saker som kan anses nyttiga -
ja då klankar jag på henne.
Inte ska väl hon behöva vila sig, eller tänka på det roliga först.
Andra som jag pratar med uppmuntrar jag däremot till att vila
och ta hand om sig på ett bra sätt.

Dessutom tycker jag nästan alltid att saker som hon gjort
kunde ha gjorts bättre och/eller snabbare.
Som ni märker är jag inte alls snäll mot denna kvinna.
Ofta tycker jag att hon är på fel ställe -
hon borde varit någon annnanstans och gjort någon glad
eller hjälpt till på ett bättre sätt.

Om någon säger något sårande till henne säger jag oftast att
"det där var väl inte så farligt, det tål du nog."
Kan även säga att "om de säger så då
måste det väl ligga något i det också - inte är det väl lögn"

Jag lämnar henne ingen ro alls om jag tycker att någon behöver hjälp,
även om det kan finnas flera som skulle kunna göra det istället.
De andra kan ju behöva ta igen sig,
och vill du vara omtyckt så måste du verkligen ställa upp!
Så säger jag.

Så här kan jag bete mig dagligen,
och enbart mot denna människa!
Inte vet jag varför - det jag vet är att denna kvinnas blick
möter mig i spegeln varje dag.