19 september 2008

Gör skillnad på människor


Jag har kommit underfund med att jag inte behandlar alla lika.
Det finns en människa som jag inte är lika tillåtande mot
som jag är mot andra jag möter.
Om hon begår något fel, det behöver inte vara stort,
har jag svårt att låta henne glömma detta.
Väldigt ofta påminner jag om hur dumt det var.

Utseendet ska vi inte tala om.
Där kan jag var väldigt kritisk.
Varför ser hon inte att hon borde gå ner många kilo.
Ibland när man passerar ett skyltfönster
tycker jag lite synd om henne som får se sin spegelbild.
Men - hon har sig själv att skylla, säkert ingen bra karaktär.
Vill hon inte göra saker som kan anses nyttiga -
ja då klankar jag på henne.
Inte ska väl hon behöva vila sig, eller tänka på det roliga först.
Andra som jag pratar med uppmuntrar jag däremot till att vila
och ta hand om sig på ett bra sätt.

Dessutom tycker jag nästan alltid att saker som hon gjort
kunde ha gjorts bättre och/eller snabbare.
Som ni märker är jag inte alls snäll mot denna kvinna.
Ofta tycker jag att hon är på fel ställe -
hon borde varit någon annnanstans och gjort någon glad
eller hjälpt till på ett bättre sätt.

Om någon säger något sårande till henne säger jag oftast att
"det där var väl inte så farligt, det tål du nog."
Kan även säga att "om de säger så då
måste det väl ligga något i det också - inte är det väl lögn"

Jag lämnar henne ingen ro alls om jag tycker att någon behöver hjälp,
även om det kan finnas flera som skulle kunna göra det istället.
De andra kan ju behöva ta igen sig,
och vill du vara omtyckt så måste du verkligen ställa upp!
Så säger jag.

Så här kan jag bete mig dagligen,
och enbart mot denna människa!
Inte vet jag varför - det jag vet är att denna kvinnas blick
möter mig i spegeln varje dag.


8 kommentarer:

Anonym sa...

Jadu.. Något som jag tror på, är iallafall att man kan inte tycka om alla. Men det blir fel tycker jag om man visar det. Ibland kan man nog inte låta bli det, dock och tyvärr. Bara det inte blir någon form av kränkning. Det är inte rätt...

Bloggblad sa...

Som medmänniska tycker jag att du ska sluta och mobba den damen!

Som skribent tycker jag att du ska ta bort den sista meningen... det blir mer dramatik i din fina betraktelse då, och vi får tänka till lite.

(Fast jag brukar sällan strö goda råd omkring mig, försöker låta bli att mästra - men i det här fallet tyckte jag din story var så bra och såg att den kunde bli ännu bättre... )

Bloggblad sa...

Hehe... du skulle kunnat knipsa en till på slutet...

Vet du - först gick jag på det, de första raderna.... tänkte att det var nån bekännelse... tänkte på hur sträng jag var mot min mamma när jag var ung och visste bäst... och hur kritisk jag kan vara mot dottern... fast jag inte vill.

Och hur jag får anstränga mig ibland för att inte visa hur irriterad jag kan bli på krångliga bekanta...

Sen kände jag bara igen mig... när jag förstod.

Anonym sa...

Ackja, så väl jag känner igen mig. Jag lover att jag skall försöka bli lite snällare mot den lilla tjocka tant nästa gång jag möter henne i spegeln. Jag vet ju att hon försöker göra sitt bästa!

bollebygdsbo sa...

Apropå första kommentaren här ovan tänkte jag så här.

Vi hör talas om
självömkan, självsvält, självmord, självkänsla, självsäker, och många andra själv-ord.
Men jag har inte hört talas om självkränkning. Ändå är det detta som många kan ägna sig åt.
När jag tänker efter så är det väl bra om vi slipper detta ord.
Ville även slippa orden självmord, självdestruktiv, självömkan och självsvält.

Anonym sa...

Vet du...jag förstod ganska snart vem kvinnan du beskrev var...
Och inte är du ensam, tvärtom, det finns alltför många kvinnor upplever samma sak. Här har du en.

Vi måste lära oss att betrakta oss själva utifrån och godkänna, med milda varma ögon det vi ser och hör.
Eller hur?
Vi duger.

Anonym sa...

Bra att du skriver ner det här... insikt är första steget till förändring. Så från nu kommer du att vara mänskligare mot denna kvinna - lova mej det!!
Hon är värd minst lika mycket välgång och omtanke som alla andra du möter. Var rädd om dej själv. Var snäll mot kvinnan, förlåt henne för att hon inte är vackrast ivärlden, bästa kokerskan, världsmästare i omhändertagande... Jättebra att skriva är hon - tycker jag iallafall ;)

Elisabeth sa...

När skribenten lyckas förmedla något som läsaren tar med, eller till sig, då har man skrivit mycket mycket bra, tycker jag.

Jag kände igen mig mycket... tack snälla, snälla för dina tänkvärda rader!

Varm kram..