18 september 2008

Dagens tanke - att bli sedd


För en liten stund sedan tittade jag in på en av de bloggar som jag ofta läser.
Blogginnehavaren skrev där om hur lätt det kan vara att låt sin egna, små eller stora, problem gå ut över andra på något sätt. Är man ledsen i själen kan det vara svårt att vara snäll mot både sig själv som mot andra.

Dessa rader fick mig att tänka på en kvinna som jag på olika sätt kommer i kontakt med via mitt jobb. Alla pratde om henne som sur och tvär. Inte många ville jobba tillsammans med henne.
Jag bestämde mig för att visa att någon såg henne.
Varje gång vi sågs hälsade jag på henne, väntade tills jag fick ögonkontakt och frågade hur hon mådde.
För varje månad blev orden fler som utbyttes mellan oss.
Efter ett tag sökte hon ögonkontakt och log varje gång jag hälsade.
En stor seger över "intigheten" var nådd.
Nu pratar vi lite grand varje gång vi möts i affären eller på andra ställen.

För några månader sedan hörde jag några prata och undra vad som hänt med denna "lilla människa". Nu är hon med i gemenskapen på ett helt annat sätt. Kanske har även hon märkt att om man möter någon med ett leende så får man nästan alltid ett leende tillbaks. Möter man någon med några vänliga ord ger även det eko.

Att bli sedd är så viktigt för oss alla - inte bara när det gäller barnen.
De gamla som jag träffar mår bra när man kommer ihåg deras namn och möter deras blickar under några sekunder. Då vet de om att de är sedda.

3 kommentarer:

Alde sa...

Vilken kraft du har som så ingående bestämmer dej för att förändra någons situation på det här sättet. Visst är det precis rätt och precis vad som alltid behövs, att göra andra synliga. Men hur många idag ger sig tid att se andra, tycker ofta på jobbet och i andra sammanhang att alla bara pratar om sig själva medan ingen av de andra lyssnar. Så det här med att bli lyssnad till... bara det verkar svårt.
Sen att vi verkligen inte bara ska titta utan se en annan person, det verkar som ingen gör det. Utom du då...

Och jag undrar vem har valt att se dej på ett så dåligt sätt - som du nämde, jag satt här och skakade på huvudet länge när jag läste om det, känns helt obegripligt hur någon har fått en så vrång bild, sett så totalt galet. Eller var det så som du skriver här, att den människan såg något annat som inte egentligen hade med dej att göra?

Hoppas iallafall att du känner dej bättre och att den energin ska lämna dej! Och att många andra ser dej på riktigt. Tror av allt jag läst här att du har många omkring dej som ger dej mycket kärlek o värme. Och tror också att det är därför du själv har så mycket att ge - som till den osynliga kvinnan du skriver om här.
Ja allt ger sina ringar... för mej känns allt bättre nu när jag fick dela med mej av den där smutsenergin som kom och ställde till det. Men jag fick en hel våg av vänlighet från både Cornelia och dej! Så nu ska jag låta den sprida sig vidare till mina barn och alla som behöver den i min närhet... Tack fina Du!

Cicki sa...

Så sanna och så kloka ord.

Elisabeth sa...

Du är en av de vackraste människor jag mött. Tänk att ett hjärta kan vara så stort, och ett förstånd så klokt...!!
Jag beundrar dig mycket... och denna berättelse bekräftar bara det jag redan vet... att du är fantastisk!

Varm stor kram..

Ps. "men värre än att inte se - är detta att inte bli sedd" läser Sven Wollter om Alzheimer. Men det gäller inte bara den sjukdomen... det gäller nog också, och som du berättar så vackert om nu, lika mycket, och viktigt i vardagen!