Promenad med matte

Hej.

Ikväll har jag varit ute på en liten promenad med min matte.
Jag hade tillbringat några timmar ute i något som människorna kallar hundgården.
Inte säger väl jag att nu ska vi gå in i människohuset!!?
OK, vi fortsätter väl kalla det hundgården då.
Där ute satt jag uppe på taket till min sommarkoja.
Jo, det är sant - jag har en sommarkoja och en vinterkoja.
Dessutom har jag en balkong med tak och annan balkong utan tak.
Visst har jag det väldigt bra!

Där ute på taket, eller balkongen under taket, hade jag suttit och spanat in några av katterna. De där katterna vill retas med mig och lägger sig på andra sidan häcken. Inte kan väl jag då låtsas som ingenting. Lite måste man ju skälla och visa att man är en hund med röstresurser.

Dessa ljudresurser använde jag för att tala om att nu måste jag bara få komma ut och gå en sväng. Matte brukar förstå vad jag vill, det är sämre med husse. Det måste jag tala om, men husse tar ju med mig ut på hösten så att jag får springa utan koppel - och då är han världens bäste tycker jag.
Tillbaks till min efterlängtade promenad.
Vi tog den där svängen som matte alltid kallar för
"Anns-Eri´ka-tvättstuge"-rundan.
Direkt när vi närmade oss stora vägen kände jag att min favorit-tik hade gått där. Jag tror till och med att matte såg henne en bit uppåt vägen.
Tänk att människorna har så svårt att förstå att vi hundar bara måste få stanna och nosa så där riktigt ordentligt på vissa ställen. Man vill ju veta vem som redan gått den vägen.

Idag kunde jag inte gå särskilt långt innan jag måste snurra några varv och sedan få lätta på trycket i magen. Jag försöker verkligen sätta mig så att det ska bli lätt för matte att plocka upp efter mig, men ibland råkar jag komma långt ut i gräset. Då kan det bli svårt att plocka upp har jag förstått - men jag gör så gott jag kan.

Gör så gott jag kan ja - inte fattar jag varför matte gnäller om att det är jobbigt att gå ut med mig! Jag gör allt för att hon ska få det så enkelt som möjligt. Större delen av vägen drar jag ju henne så hon slipper anstränga sig när hon ska flytta fötterna. Ändå gnäller hon.
Om jag då stannar till så börjar hon istället dra mig. Kan hon inte bestämma sig hur hon vill ha det.

Jag hade sett att matte stoppat två svarta påsar i sin ficka. Nog vore det väl synd om hon inte fick användning för båda. Jag lyckades klämma ut lite mer när vi hade gått två tredjedelar av vägen. Hon blev lite lätt irriterad över att jag flyttade mig mitt i, men nog måste hon ju fatta att det var en väldigt intressant doft lite längre bort.

När vi kom in fanns det några små kantbitar från husses middagskassler i min matskål.
Det var smaskens det!