Vi behöver varandra.

Tänk att vi - i alla fall jag - ibland kan ha svårt att ta emot hjälp.
Varför är det lättare att vara den som gör något för andra, än att vara den som andra kan får göra något för.
Likaså finns det alldeles för många i vår värld som alltid försöker roffa åt sig så mycket som möjligt. Men "till syvende och sist" är det bäst att samarbeta.

Här kommer ytterligare en liten text som jag tycker är både läs- och tänkvärd.

Den kokande grytan.
En man fick chansen att träffa Gud och där få en fråga besvarad.

Han bad Gud att förklara skillnaden mellan himlen och helvetet.
Gud tog honom först med till helvetet.

De kom in i ett rum där mannen kände den ljuvligaste doft av mat.

Han såg en stor gryta över en eld och människor som stod runt omkring.

Det konstiga var att människorna runt grytan såg eländiga och svältfödda ut.

Alla hade mycket långa skedar som räckte ända ner i grytan.

Men på grund av att skedarna var så långa,

lyckades de inte få upp maten till sin egen mun och de dog sakta av svält.
När de sedan kom in i himlen,

kom de till ett likadant rum med samma ljuvliga doft,

en gryta med stuvning och människor med lika långa skedar.

De som stod runt grytan såg välnärda ut och glada.

De åt och skrattade.

- Men, sa mannen, hur kan det vara en sådan skillnad?
- Enkelt, sa Gud, här har de lärt sig att mata varandra.

Texten kommer från boken "Varför växer gräset"

sammanställd av Klas Hallberg och Magnus Kull.