Leva i nuet - kanske en klyscha ....eller...........

Det där med att leva i nuet har för många blivit ett favorituttryck som jag försöker undvika.
Inte att göra det - men att säga det.
Idag pratade min arbetskamrat, diakonen L, och jag om detta och hur viktigt det verkligen är att ta vara på den tid som går och som aldrig kommer tillbaks.
Kom på nu att alla sekunderna som bara strömmar över oss kan stämma in på liknelsen om såningsmannen. Alla sekunder som kommer hinner vi inte ta vara på, det är ju omöjligt. Men de vi tar vara på växer till något större, ibland till något som vi bär med oss inombords och kan plocka fram då och då. Om man ska kunna få dessa ögonblick måste vi vara närvarnade där vi är och i det vi gör.

Igår eftermiddag kände jag de där sekunderna som stannar kvar inom oss. Det var nionde gången som just just detta fantastiska hände mig. Den stund då jag för första gången får möta blicken från en ny liten människa. Nionde gången blir det ju eftersom jag har fyra döttrar och fem barnbarn. Det är så stort att få hålla en så liten människa i sin famn, känna värmen från detta lilla, lilla barn.

Som ni redan förstått var vi och hälsade på Vera. Det gjorde vi på vägen hem från innebandymatcher som Albin spelat och vi tittat på. Hans lag var duktiga och vann de två matcher de spelade. Anton och Alma var naturligtvis också med och tittade. Fred och hans pappa kom också, medan lillasyster och mamma var hemma och vilade.
Denna härliga söndag, inte vädermässigt - men det återkommer jag till, fick vi alltså träffa alla våra barnbarn. Jag älskar dessa möten!
Vera var precis så underbar som det lilla underverk en liten människa är.

Veckan som gått har verkligen varit omtumlande, man blir trött av alla variationer på känslostormar som kommer. Jag har ju fått märka av att jag befinner mig i medelåldern. Just nu står jag ju mellan gamla och svaga föräldrar och nyfödda barnbarn.
Till detta inlägg kan ju en strof från psalm 297:v2
"Tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkten följa släktens gång...."

Vädret var det ja.
Inte tycker jag om detta slaskiga och hala som blivit nu. Jag ville haft kvar snön vit och fin ett bra tag till. Våren kommer inte ännu i alla fall. Hunden blir våt och smutsig när han är ute, detta dras med in och så blir det blött och smutsigt inne också. Det går inte att torka bort allt som sitter i pälsen på honom.
Nu har jag gnällt lite också.  ;)