…och inte alls trist idag. Men regnat har det gjort, stundtals ett väldigt skyfall.
Visserligen vaknade jag av att maken ställt väckarklockan och den ringde när jag sov som allra bäst. Han vaknade inte förrän jag putte på honom! Försökte somna om igen, men hunden hade redan hört oss så han kom in och ställde sig på mig! Blev tvungen att gå upp alltså. Fick huvudvärk, men tog alvedon och gick en sväng med hunden.
Under promenaden funderade jag på den bönen som jag lagt in på sidan Innerlighet och tänkte igenom hur jag vill må och vara. Just då orkade jag inte med att “tänka till” ordentligt, men när jag kom tillbaks hem så hade A ringt och sagt att hon och barnen kommer. Då steg humöret och huvudvärken försvann. kanske gjorde även alvedonen och kaffet sit till detta fenomen. *ler*
Vi har haft en härlig dag tillsammans. Tog en promenad, pojkarna cyklade och lillstumpan åkte vagnen.
För en stund sedan var jag inne på Carpe Diem och läste vad Elisabeth skrivit. Det kändes så bra att läsa där just idag. tack, Elisabeth.
Apropå ditt namn som du skrev om härom dagen, så heter en av våra fyra döttrar Elisabeth i andra namn. Stavar det likadant också.
Hoppas att solen snart kan lysa över hela vårt avlånga land - det behöver vi alla och även för grödornas skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar