Nu går det vidare

Helgerna är slut, liksom sovmorgnarna.
Vardagar är nog egentligen det som är bäst - tror jag.

Vi har haft en väldigt lugn jul- och Nyårshelg.
Som jag sagt till döttrarna: "Hade det varit lugnare så hade vi sovit hela dagarna".

Idag, Trettondedagen, har döttrar med familjer varit här.
Inte yngsta dottern som är uppe i Åre tillsammans med pojkvännen.
De äldsta barnbarnen har inte varit här sedan helgen innan jul, så det var roligt att de kom en liten stund idag. Vi åt en form av tacogratäng och barnen åt med god aptit.
Kanske inte så konstigt eftersom de kom direkt från skidbacken i Ulricehamn. Alla hade åkt skidor. Pojkarna är visst jätteduktiga på detta och även lillstumpan hade provat på att åka lite grand. Kanske inte så lätt när man bara är 2½ år gammal.
De har åkt skridskor flera gånger under helgen också. Jo då, lilltjejen åker också.
Vad trodde ni egentligen. *ler*

Jag fortsätter att läsa ur boken "Inre Rikedom".
Idag var överskriften "Att stå upp till knäna i en flod och dö av törst"
Mot slutet av dagens text står följande rader.

Avslöjandet att vi har allt vi behöver i livet för att bli lyckliga men helt enkelt saknar medveten förmåga att uppskatta det, kan vara lika uppfriskande som att dricka läsk en het eftermiddag.
Eller också kan det vara lika överrumplande som en kalldusch mitt i ansiktet.

Låt oss välja just den här dagen för att släcka törsten efter det goda liv som vi tror att andra lever, genom att leta upp det goda som rean finns i våra egna liv.

Så lätt det ofta är att fokusera på allt som vi antar andra har, men tror att vi själva saknar.

Jag står verkligen mitt i en flod och försöker ta vara på allt jag kan.