Söndagens minnesgudstjänst

Så här skrev jag på FaceBook igår kväll när jag kommit hem från kyrkan.
Vi åkte inte direkt hem - första åkte en dotter och vi till kyrkogården i Rävlanda där makens föräldrar är begravda. Dottern hade ljus med sig som hon ville sätta där på farmor och farfars grav. Först hade hon satt ett på morfars grav.  Vi åkte alltså dit och sedan till Hyssna för att sätta ett ljus på en saknad svågers grav.
Överallt så vackert med alla ljusen.

Så här skrev jag på FB igår.

"Denna kväll har jag deltagit i något stort.
Minnesgudstjänsten i Bollebygds kyrka berörde så mycket.
En fantastisk upplevelse som man fått förmånen att medverka i.
Allt kändes så innerligt.
Sångerna som trion Annika, Åsa och Hanna sjöng gick rakt in i hjärtat på oss som var där.
Urbans predikan ingav ljus och hopp i det som stundtals kan vara så mörkt.
Nu känner jag mig så trött, men det är en bra trötthet - fridfull kan jag nog beskriva den.
Tack till alla som gjorde gudstjänsten så vacker och innerlig - förvandlade delar av mörkret till ljus."

Det var verkligen en riktigt fin gudstjänst som gick rakt in i hjärtat.
Stort att tillsammans med Liisa få tända ett ljus för varje död människas minne.
Sista ljuset som jag tände var för flickan som så tragiskt miste sitt liv just där ute på kyrkogården. Då kom tårarna, och de fick sakta rinna.

 Än en gång -Stort TACK till alla som bidrog.

Redo för sensommar/höst?

Jag satte ett frågetecken efter påståendet här ovan.
Skulle kunna vara tre frågetecken
- ett för om jag är redo
- ett för om det blir någon sensommar
- ett för om det möjligen snart blir höst (väder).

Efter fredagen kändes det som att jag är redo för sensommaren men inte för hösttankar.
Jag är även redo för att jobba igen.
Igår kändes det nästan, obs nästan, som en slags upprymdhet över att vara igång igen. Mycket berodde säkert på det som hände på jobbet strax innan jag skulle sluta för dagen.
Lite kort om vad som hände.
Dörrklockan ringde, jag gick ned för att öppna.
Utanför stod det en ung man som via sitt yrke skulle överlämna något.
Han stod kvar lite och så kom en fråga.
"Hur gör man för att vara med i kyrkan"?
Jag trodde att han undrade lite över hur man skulle gå till väga för att aktivera sig i någon grupp. Men han menade hur man gör för att bli medlem! han hade gått ur för några år sedan och ville gå med igen nu!!! Jag blev så glad och tacksam över detta att jag efter samtalet rusade upp för trappan och talade om det för vår organist. :)
Det är ju så härligt att få en fråga om hur man ska bli medlem - annars har man fått frågan om hur man ska göra för att gå ur kyrkan.
Nu får vi be och tacka för alla nya som vill hitta in igen och be för att det ska bli fler som ser att det finns gemenskap för alla!

Vi hoppas mycket på det diakonala center som vi tänker dra igång så snart som möjligt. Där ska det vara ett "lågtröskelcafé". Lite kul med detta namnet har det blivit. I Borås Tidning råkade det bli felstavat så där stod det "långtröskelcafé".  ;)  Vi ska på något vis försöka spinna vidare på detta nya ord och visa på skillnad mellan "lång"-och "lågtröskel".  ;)
Där vill vi bygga gemenskap över alla gränser.

Idag på morgonen hade jag så många bra tankar som jag ville skriva ned - men som så ofta försvann de ur minnet när jag klivit ur sängen. Nåväl, detta blev något litet här på bloggen denna lite gråmulna lördagsförmiddag. Hoppas att väderprognoserna stämmer idag och att det blir soligt under eftermiddagen.

Helg

Så har även denna helgen gått.
Lördagen ägnade jag åt att ta det lugnt - på förmiddagen.
Eftermiddagen var vi på födelsedagskalas i Borås.
En av mågarna fyllde 35 och vi var där tillsammans med hans närmaste släkt.
Trevligt att träffa även hans morföräldrar.  :)

Igår började ett "Bönedygn" här i församlingen.
Vår diakon Liisa hade ordnat till ett bönerum där det under ett dygn har funnits  böneväkt hela tiden. Under natten var det några av ungdomarna som fanns där med böner.
Idag på morgonen, mellan klockan 07.00 - 08.00 hade jag förmånen att få vara där.
Rummet var så rogivande och inspirerande att man kände sådan ro och frid.

Bilden tog jag utan blixt och med panorama.

Den ger inte rättvisa åt hur rummet såg ut, men jag vill ändå dela med mig.

Tänk att få börja en söndag med detta!

Ikväll var det Lovsångs- och bönemässa i kyrkan. Dit fördes böneljuset som brunnit under de två bönedygn som  vi haft i vårt pastorat. Töllsjö församling började i fredags kväll klockan 18.00 och lördag kväll klockan 18.00 kom böneljuset till Bollebygd.
Mässan ikväll går inte att beskriva med ord, den var mycket speciell och berörde oss alla på olika sätt.
Min söndag har varit välsignad på många sätt - vilket jag är tacksam över.

Imorgon är det måndag och en ny vecka tar sin början.

Gör det ändå

Människor är ofta oresonliga,
illojala och egoistiska.
Förlåt dem ändå. 

Om du är generös kommer du kanske
att anklagas för själviska motiv.
Var generös ändå. 

Om du är framgångsrik, kommer du att vinna falska vänner och sanna fiender. Var framgångsrik ändå. 

Om du är ärlig och uppriktig kommer
människor kanske att utnyttja dig.
Var ärlig och uppriktig ändå. 

Det du tillbringat år med att bygga upp,
kan någon annan rasera över en natt.
Bygg ändå. 

Om du finner frid och lycka, kommer
kanske någon att bli avundsjuk.
Var lycklig ändå. 

Det goda du gör idag,
kommer kanske vara glömt i morgon.
Gör gott ändå. 

Ge världen det bästa du har,
och det kanske inte räcker.
Ge det bästa du har ändå. 

För i slutändan är det här en sak mellan dig och Gud.
Det var trots allt aldrig en sak mellan dig och dem ändå.

Moder Theresa 

Dessa ord av Moder Theresa  vill jag försöka ha som levnadsregel.
Men - det är svårt.
Jag försöker ändå!

Helg i "lagomtakt"

Söndagsförmiddag och make samt hund är i skogen.
Jag ska fixa till några kort, scrappa alltså.

Lördagen ägnade jag åt att plocka och röja lite lätt.
Lyckades även få klart de sjalar jag stickat.
Nu har de alla varsin blomma som kan användas som brosch.

På bilden här till höger ser man tre av de sjalar jag hittills virkat.
Nu håller jag på med sjal nummer åtta. ;)
Fler ska det bli eftersom jag tänker försöka sälja lite av det hantverk jag gör. Detta kommer att ske på en annan bloggsida - KalegnI.

Mellan klockan 15-18 jobbar jag idag. SoS-gudstjänst, vilket innebär att det är gudstjänst för Små och Stora.

För övrigt har det varit en hel del under veckan som gått.
Måndag och tisdag var jag på kurs.
Jag slutade tidigare på tisdagen eftersom det ju var begravning.
Pappa hade ramlat på lördagskvällen. De kunde alltså inte följa med på begravningen. Jag insåg att det skulle betyda mycket för pappa om jag gick dit och sedan kunde berätta om hur fint det var. Alltså körde jag till Fjärås kyrka och deltog i begravningsgudstjänsten men inte på minnesstunden.
I kyrkan var det verkligen en stund som verkligen speglade O.
Där fanns både dragspel och gitarr."Han är min sång och min glädje" liksom "Klöversnoa" spelades och sjöngs av en duo som brukade spela på gammeldanserna där hela det gamla gänget brukade träffas. Då var det inte många som kunde hålla tillbaks tårarna.

Denna begravning fick mig att se hur nära det kan vara tills detta kan gälla oss i vår familj.
Kan inte förklara riktigt hur jag kände/känner det - men så är det.

Nu skymtar solen lite bakom molnen.
Bör ta en promenad medan dagsljuset finns.

Några fler bilder från Allhelgonahelgen

Söndagskvällen i Bollebyggds kyrka var det sedvanlig minnesgudstjänst.
Då medverkar vår fina kyrkokör och vi tänder ett ljus för var och en som avlidit sedan förra Allhelgonahelgen.
Detta året tände vi 60 ljus.

Alla helgons dag

En bild från kyrkfönstren i Bollebygds kyrka.
Så här enkelt dekorerade jag där igår.
Detta är kvar hela helgen.



Här nedan har jag lagt in några fler bilder från kyrkan.
Alla som kommer för att smycka gravar, eller tända ljus är välkomna att dricka lite kaffe och få en pratstund.
Det var en hel del människor som kom in under dagen.

Ljushelg

Fredagsmorgon och jag är på väg till jobbet.
Ska först ta ut hunden och fixa till mig för att träffa människor som kommer till kyrkogården. Vi serverar kaffe i kyrkan under fredag och lördag. Många behöver komma in och värma sig. Såväl kroppsligt som själsligt. I sorgen kan det kännas kallt och frusenheten ligger på lur.

Önskar er alla en fin helg.

Några dikter så här i Allhelgonatid.

Det säjs att bara tiden går
så ska den läka alla sår
som sorgsna hjärtan gömmer,
visst är vårt minne kort
men att en när och kär gått bort
är nåt man aldrig glömmer.

En tröst för den som lämnats kvar
är hoppet som ens hjärta har
trots tårarna man gråter,
för himlens eget löfte är
att älskar man varandra här
så möts man en gång åter.

av Atle Burman

Att leva
är att orka och våga
fast kanske man saknar
ett svar på sin fråga
om livet och tillvaron här.
Att leva
är att tro och att hoppas
och likna en blomma som spirar och knoppas
och tar varje dag som den gåva det är

Att leva
är att undra och leta
och grubbla på mening
man aldrig kan veta
och mål som man aldrig kan se.
Att leva
är att tacka för gåvan
som någon har givit som väntar där ovan
och säkert en gång en förklaring ska ge.

av Atle Burman

Blåsig söndag i oktober

Efter en riktigt lättjefull och regnig lördag, då jag bara satt vid brasan och virkade, kom en söndag - blåsig sådan.
Innan klockan var nio satt jag i bilen på väg till Ölmevalla i Halland.
I kyrkan där var det gudstjänst för alla och då skulle yngsta dottern välkomnas till jobbet som församlingspedagog i församlingen.
Hennes fästman var också där så vi satt tillsammans han och jag.
En stor änglakör sjöng för oss.
Det var barnkören som just idag, på Helige Mikaels dag, var klädda som änglar med vingar och allt.

Efter första psalmen var välkomnandet.
Kort tal och förbön samt några gåvor.
Jag tycker att det var en fin stund.

Hela gudstjänsten var fin, med dop och mycket lättbegriplig predikan.
Efter gudstjänsten var det kyrkkaffe i församlingshemmet.
Sedan körde jag hemåt igen.

Väl hemma har jag återigen virkat och även vandrat runt bland några handarbetssidor på nätet. Jättekul! ;)


Då hittade jag nedanstående ord

Crea Diem
Dessa ord läste jag idag på Cinas blogg som heter just Crea Diem.
Det betyder Skapa Dagen.
Det är ord som jag tog till mig.
Carpe Diem börjar bli uttjatat nu tycker jag.
Crea Diem gillar jag bättre.

Detta kan betyda så mycket.
Att man skapar sin dag på ett bra sätt.
Att man skapar något under dagen.
Jag som alltid gillat att skapa något med händerna tycker om orden.

Den senaste veckan har jag virkat tre sjalar, nästan alla tre är klara. ;)
Nu ska jag skapa en väska genom att sticka och sedan tova den i tvättmaskinen.
Köpte garn på Syfestivalen i Borås.

Imorgon ska jag ringa till doktorn och försöka få en tid eftersom jag inte mått riktigt bra senaste veckorna. Vill gärna att de tar ett EKG eftersom jag haft lite ont i vänster bröst några dagar nu.
Kommer att jobba hemifrån under måndagen, då kan jag ta det lite lugnt på morgonen.

Fullmatade dagar på Helsjön.

Torsdagskväll på Helsjöns folkhögskola, några kilometer utanför Horred.
Nu har vi haft två otroliga dagar.
Väldigt fullmatade - på alla sätt.
Fullmatade med bra föredrag och gott att äta.

Jag hade tänkt skriva ned lite från dessa dygn här, har en dag kvar här tillsammans med dessa go`a människor. När jag nu försöker få ned det i skrift blir det bara så svårt. Det går inte att uttrycka i ord just nu.

Kursdagarna, 3 första av 11, ska så småningom utmynna i en handlingsplan för församlingens ideella medarbetare. Dessa handlingsplaner ska vi var och en göra för just våra egna församlingar. Ett stort jobb och ansvar.
För tillfället vet jag inte hur jag ska få till det, men vi är indelade i basgrupper om 4 stycken som ska stötta och hjälpa varandra. Jag tror att det ska kunna leda fram till att även min församling ska kunna ha någon slags handlingsplan innan nästa år.

Nu är det dags att sova om jag ska orka med även morgondagens olika arbeten och föreläsningar.
Åker hemåt sent imorgon eftermiddag - vilket ska bli skönt.

Glad Vår - Glad Påskdag

Våren är verkligen här nu!
Första vitsippsbuketten plockad! Härligt!

I det underbara Långfredagsvädret hittade vi, dotter G med pojkvän J och jag, dessa vitsippor på en kvällspromenad. Härligt nu när kvällarna är ljusa och fina.

För övrigt ägnades denna fredag åt världsliga ting, trots att det var Långfredagen. Maken höll på med altanbygget, som han sin vana trogen gör väldigt noggrannt.

Jag plockade och donade lite inomhus medan Långfredagsgudstjänsten pågick i radions P1.

Vid 16-tiden kom yngsta dottern och hennes pojkvän hit.

Då var middagen klar, vildsvinsytterfilé, potatis, sås och rödkål. Till efterrätt glass.

Det var efter middagen vi tog promenaden och hittade vitsipporna.

Kvällen gick snabbt med kvällsfika och trevligt samtal.

Påskaaftonens morgon ordnade jag till frukosten, ägg och annat tillbehör.

Detta skedde till pianotoner. Mågen, som är duktig på att spela, satte sig vid pianot och spelade "Dina händer är fulla av blommor". Vi är långt ifrån bortskända med pianospel eftersom vi inte ägt något piano förrän vi fick detta till skänks i februari detta år.

En underbar känsla var det att höra denna Påskpsalm spelas. Tack J för denna stund.

Påskaftonen rusade iväg. Soligt och fint ute.

Mågen åkte iväg med sin far och en broder till Göteborg och fotbollsmatchen på Gamla Ullevi.

Utanför vårt hus kom en bil - det var en av makens systrar och hennes man som kom med en ljuvlig påskbukett. Roligt med lite oväntat sällskap till 11-kaffet.

Dottern tog sin röda Volvo Amason och åkte till Ulricehamn och pojkvännens mamma, syster och moster.

Äldsta dottern var i Ullared och vi talades vid på telefon om vad hon skulle köpa för mig. Det var bara några få saker eftgersom jag tänker köra dit ganska snart.

Sedan åkte jag fram till "de gamle" med en bukett vitsippor och ett påskägg.

Där var så fint dukat inför påsklunchen som alla boende skulle äta.

Nu ställde jag även vitsipporna på bordet.

Eftermiddagen gick och det var dags att åka till familjen A utanför Borås.

Vi, "gamla människor" klädde ut oss till påskgubbe och påskkärring innan vi satte oss i bilen.

Förvåningen var äkta och skrattet blev stort när vi kom ur bilen därborta.

Tyvärr, eller kanske turligt nog, har jag inget bildbevis på detta. *ler*

Vi fick god påskmat och många glada skratt tillsammans med barnbarnen. Allra mest skrattade jag åt den lilla fröken A och alla hennes upptåg, kommentarer och annat som hon har för sig.

Vi fick ett MMS från yngste dottersonen som tillbringar Påsken i Bohuslän tillsammans med sin mor och far.

Idag på Påskdagen är det stor Påskdagsmässa i kyrkan.

Detta är första gången på några år som jag inte jobbar med kyrkkaffet efter högmässan. Kan alltså koppla av denna Påskdag.

Maken tänker väl fortsätta med altanen även idag.

Solen lyser från klarblå himmel - liksom den gjort de seanste dagarna.
Nu är det färdigbloggat för denna gången.
Tittar väl in på bloggarna senare i eftermiddag igen.
Åter igen - Våren är här!

Måndag

En bra dag har det varit idag - om man jämför med den senaste veckan i alla fall.
Jag har jobbat och varit ute på en promenad i solskenet.

Ikväll tittade jag först på TV-programmet "Fråga Doktorn" eftersom de pratade om utmattningsdepression och om kronisk trötthetssyndrom.
Intressant var det och jag kände igen mycket av det där.
Nu vill jag bara få må bra igen och tänker se till att göra vad jag för att det ska bli så.

Naturligtvis klarar jag inte detta helt själv.
Andra måste hjälpa mig att inse vissa saker.
Bönen är något som betyder mycket för mig.
Bönesvaren ser dock inte alltid ut så som vi tror att de ska vara.
Gud "fixar inte bara till det" liksom. Han verkar genom oss människor.

I en av böckerna som jag berättat om finns följande lilla berättelse:

Stark tro.

En from man som levde efter Guds vilja, bodde i en liten dal.
En dag kom ett enormt regnväder som översvämmade hela dalen
och mannen fick fly upp till sitt hustak för att inte bli dränkt.
Hela tiden var han dock övertygad om att Gud skulle hjälpa honom.
Efter ett tag, när vattnet stod honom upp till midjan,
kom det en räddningsbåt som erbjöd sig att hjälpa mannen.

Han avvisade dem och sa:
- Jag litar på Gud och jag kommer att be och tro på att han tar hand om mig.

Båten åkte iväg och efter ett tag, när vattnet stod mannen upp till halsen,
kom ytterligare en räddningsbåt som mannen avvisade med att återigen säga:

- Jag litar på Gud och jag kommer att be och tro på att han tar hand om mig.

Det fortsatte att regna och till slut var vattnet så högt
att bara munnen och näsan stack upp över vattnet så att mannen precis kunde andas.

Då kom en helikopter som skickade ner en räddningsstege och de skrek:

- Kom upp, vi för dig till säkerhet.

- Nej, svarade mannen precis som de andra gångerna.
Jag litar helt på Gud och jag kommer att be och tro på att han tar hand om mig.

Helikoptern flög iväg samtidigt som det fortsatte att regna.
Till slut var vattnet så högt att mannen drunknade.

Han kom till himlen och fick där tillfälle att möta Gud.
Mannen satte sig framför Gud och sa:

- Jag hade så stark tro på dig, jag bad ofta och följde din vilja jämt.
Jag förstår inte varför du inte räddade mig?

Gud kliade sig i huvudet och svarade:

- Jag förstår inte heller. Jag skickade ju två räddningsbåtar och en helikopter.

Texten kommer från boken "Varför växer gräset"
sammanställd av Klas Hallberg och Magnus Kull.

Denna säger mycket om bönesvar och hur vi tar emot dem.

Ett eget exempel har jag också från torsdagen den 24 januari.

Jag skjutsade maken till Skene lasarett för en elkonvertering.

Lämnade av honom och skulle skynda mig hem eftersom jag hade sagt till de damer som fixar med kaffet på tisdagarna att komma hem till mig för lite planering.
Eftersom jag varit sjuk nästan en vecka hade jag inte orkat med städning eller annat.
Bråttom hemåt för att torka av golven och fixa en "kladdkaka" i micron och duka bordet.
När jag svänger av i Hyssna mot Bollebygd tänker jag "Gode Gud,
hjälp mig orka och hinna med det jag ska göra. ge mig den kraft som behövs."

Efter några hundra meter känner jag att det hänt något med bilen.
PUNKTERING!
Min första tanke var
"Jasså, det blev så här Du hjälpte mig från överansträngning."
Inte ens lite irriterad blev jag, bara väldigt full i skratt.
Jag ringde till damerna och förklarade hur det var.
Sedan fick jag hjälp av en släkting till maken efter en stund.
När jag skulle haft kaffebesök hos mig - ja då satt jag istället och drack kaffe hos en av makens systrar. Den systern som genomgått behandlingar för leukemi.
En bra dag blev det av den dag som jag innan nästan ahft ångest inför.

Allt detta på tal om bönesvar. *ler*
Idag kan jag lägga ut texten må jag säga.

Nu är klockan mycket, 22.45, och dags att lägga sig.
God natt.

Jag hoppas att tisdagen kan bli en dag
som vi alla ska kunna komma ihåg på ett bra sätt.

Läs även andra bloggares åsikter om Utmattningsdepression
och om bön

Helgdag

Alla Helgons dag, november månads - och även höstens, enda helg.
Jag jobbade nästa hela fredagen och ska även jobba idag.
Vi har kyrkan öppen hela helgen och serverar kaffe med smörgås och/eller vetebröd dessa dagar då så mycket folk kommer till kyrkogården. Många har ju åkt några mil för att komma till sina anhörigas gravar.

Jag ordnade med så att kyrkan skulle ha många levande ljus på olika ställen. Det värmer även i hjärtat tycker jag.

I kväll kan jag se alla ljusen på gravarna och känna såväl vemod som frid.

Igår kväll ringde det på dörren och några killar stod utanför med vedervärdiga masker på sig, alla utom en hade mask.
Jag var ju beredd och sa att det blir inget godis eller annat eftersom vi inte har det hemma annat än den 31 oktober, vilket ju är den dag då det är "halloween".
Dom gick, men gjorde ett litet bus.
Kastade en näve majs på garageuppfarten -
detta åt faktiskt skatorna upp nu på morgonen.
Jag fick liksom tanken på att om man drar ut detta med att "hota" till sig godis eller pengar så liknar det ju de metoder som vissa grupper har för sig. jag tänker på dessa som kräver pengar för att det inte ska hända de andra något.
Även det som kom för några år sedan och kallas "bötning" kan vara en förlängning av "bus eller godis" fast kanske omvänt "godis eller bus".
Jag vet att detta är en stor överdrift, men här ställer jag saken på sin spets liksom.
Vad jag menar är att vi kanske bör "stämma i bäcken" eftersom det blir svårare i ån.

Ikväll är jag inte hemma, bara maken och han kommer inte att öppna om det ringer på dörren.
Nog om "halloween" nu för i år - hoppas jag.

Jag ska strax ta en promenad i det härliga vädret - soligt och vackert.
Maken är naturligtvis i skogen och även Mattis.
Jag tänker gå och passa på att plocka mossa och lingonris.
Detta håller ju sig lika bra ute här hos mig som i skogen den tid som är kvar fram tils det är dags att använda det.
Idag är det även en EFIT-dag så kameran följer med mig denna dag.
Det blir alltså en del foton från timmarna i kyrkan under eftermiddagen/kvällen.

Jag har inte varit inne hos er andra och hälsat på ännu. Ska ta en snabbrunda nu innan jag går ut.

En önskan till er alla - gör detta till en fin och lugn helg med tid för eftertanke och även tid för framtidstro.

Tankar om träd och människor

På en promenad kom dessa tankar till mig.

Kanske kan man likna en människa vid ett träd.
Under barndomen och tidig ungdom - människans vår - kan man tydligt se henne och läsa av kroppsspråket.
Inget som döljs utan känslor och annat ligger öppet.
Ärligheten syns tydligt.
Precis som ett träd om våren.
Inga löv döljer grenar eller stam. Hela trädet ser man.

Så kommer vuxenåren, sommaren,
och som trädet döljs under blad döljer vi oss bakom många saker.
Det kan vara jobb, fritid, pengar och annat som vi anser viktigt.
Vinden sus i trädkronan gör att inte så mycket annat hörs in till trädet.
Så är det för människan också.
Vi lyssnar inte efter annat än det brus som låter högst runt om oss.
Inte lyssnar vi inåt heller.
Vårt inre hörs inte genom brus och oljud runt om oss.

Så går åren och ålderdomen kommer,
och med den faller maskerna av oss,
liksom löven av träden på hösten.
Nu visas återigen det som är vi.
Inget ytligt är ivägen, vi vågar visa vår nakna själ, vågar vara de vi är.
Inget kan dölja vårt riktiga jag för omvälden.
Så är det med träden också.
På hösten tappar de löven och står där nakna hela vintern.
Vi kan se genom det som varit en krona dold av löv.
Nu ser man precis hur trädet ser ut.
Vilka som kan vara de svaga punkterna, var grenarna är svagast och utsätter inte dessa för påfrestning - samt var det är starkast.
Nog blir även många mycket mer färgstarka under ålderdomen,
liksom träden på hösten.
Även detta beror på vilka förhållanden vi levt i levt under alla år.
Vilken jordmån vi haft, hur omhuldade vi blivit, hur djupt rötterna går, hur mycket näring vi fått.
Ingen enda, vare sig träd eller människa, kan leva helt ensam.
Alla behöver andra runt om för att överleva.


Jag vet inte om detta ska hamna under kategorin
"Tokiga tankar" eller under "Allvarliga funderingar".
Välj själva.