Höstdagjämning 2016

"Idag är första dagen på resten av mitt liv"

Egentligen kanske jag borde vänta med att skriva dessa orden till 1 december. ;)
Då börjar nämligen ett helt nytt kapitel i mitt/vårt liv.
Då är vi båda två pensionärer.
Jag slutar jobba 2 år "för tidigt" - alltså vid 63 år.
Men efter våren som var så inser jag att jag inte har krafter nog att fortsätta jobba. Tyvärr.
Jag var sjukskriven större delen av första halvåret.
Hemma 3-4 veckor, jobbade 1-2 veckor, sedan sjukskriven igen.

Just nu mår jag ganska bra - just för att jag ju vet att det bara är ca 2 månader kvar att jobba.

Eftersom jag nu mår bättre, och kunnat ta bort den antidepressiva medicinen, så känns det som första raden på detta inlägg.
Ska dessutom försöka skriva här på bloggen lite oftare, känns inte riktigt lika offentligt som Facebook.

Berg- och dalbana

Mina veckor är som en berg- och dalbana.
Än så går det upp och än så går det ner.
Idag har det varit mest neråt.
Tröttheten får mig till horisontalläge.

Men morgondagen kanske blir helt annorlunda.

Tröttheten är väl det pris jag får betala för de dagar då jag gör roliga och viktiga saker utan att vila.
Värsta tycker jag är att även familjen får vara med och betala priset.

En dag i Hyssna

Just precis - idag har jag varit i Hyssna hela dagen.
Vi var några kusiner/kusinfruar som började röja ur vår fasters/mosters lägenhet. Hon har flyttat in på äldreboendet, Stomsåker, i Hyssna.
Eftersom hon inte haft någon egen familj så blir det vi, hennes syskonbarn, som får hjälpas åt nu. Har man fyllt 90 år så bör man väl få all hjälp av sina närmaste. Hon har alltid ställt upp för alla sina syskon med familjer när det behövts.
Vi hade en väldigt trevlig dag tillsammans. God soppa fick vi av kusin Lennart med fru.
Riktig tur att jag hade en av mina bra dagar. Nu hoppas jag på det även imorgon, då ska jag jobba.

Ute snöar det så där sakta och fint. Äntligen verkar vintern komma.
På lördag öppnar skidbacken, Bollekollen. Önskar så att kylan håller i sig några veckor nu, så att snön får ligga kvar i backen över sportlovet.

Åter till 2015 en liten stund.
I februari, födelsedagarnas månad för vår del, så var det en del kalas.
Först Bengt som fyllde 65, sedan Cecilia som fyllde 40. Däremellan fyllde två av mågarna också år och den 22 fyllde Anton 12 år.
Bengt hade "öppet hus" här hemma och det kom drygt 60 personer och gratulerade.
Cecilia hade sitt kalas i Hultafors bygdegård med ungefär 50 gäster. Hennes kalas var några dagar efter födelsedagen så vid midnatt fick vi hurra för Anton också. ;)

Hela mars månad var jag sjukskriven. Det var då som jag äntligen fick diagnosen hypothyreos och förstod varför jag så otroligt ofta var/är oerhört trött. Då började vi kämpa med att försöka ställa in rätt dos av medicinen. I augusti ansåg doktorn att jag låg rätt i doseringen, men inte mådde jag bättre. Det kan ta uppemot ett år innan symptomen slutar göra sig påminda. Känns ju inte särskilt bra. Men - det är väl bara att vänta och hoppas att det verkligen blir så.

Fortsätter med sammanfattningen ;)

Idag är det Trettondag jul och bara en vecka kvar tills julen dansas ut.
Inte lär det bli särskilt mycket dans, men julen ska städas ut vid tjugondagknut - den 13 januari.

Tomtarna kanske åker redan i helgen, men julgran, ljusstakar och stjärnor får vara kvar några dagar till.

Nu liten enkel sammanfattning av år 2015.

Jobbmässigt har det rört sig mycket om flyktingförläggningen i Rävlanda.
Även om det är en annan kommun och annan församling så stöttar Vägkorset upp på olika sätt.
Klädinsamlingar och volontärer som hjälper till.

Döttrarna och jag var på Göteborgsoperan i januari och såg Kristina från Duvemåla. Helt fantastisk föreställning!
Man blir så upprymd och glad av musikaler.
Bengt och jag var inne på Lisebergsteatern på Tomas von Brömsens föreställning. Mycket tänkvärt, allvar och skratt. Också en kväll att minnas.
I december fick jag följa med Fred, Vera och Katharina till Göteborgsoperan igen! Nu var det en familjeföreställning om julstjärnan som fallit ner. Även detta var något som skänkte glädje och energi.

Energi har jag behövt mycket utifrån.
Jag fick äntligen en diagnos, hypothyreos, underfunktion i sköldkörteln.
Denna oerhörda trötthet som jag så ofta drabbas av - det finns en orsak till detta och det känns bra.
Bilden här säger mycket.

Det går inte att förklara hur man egentligen mår. Dessutom kommer det liksom i skov. Men skoven med trötthet och andra symptom blir liksom längre och längre.
Har haft en hel del, både långa och korta, perioder då jag varit sjukskriven.
Nu ska dock medicinen, Levaxin, vara rätt inställd men jag mår inte bra.
Förutom detta så har jag börjar inse att höftledskulorna är utslitna. Lär väl bli operation under året. Båda föräldrarna fick operera in nya höftledskulor, pappa faktiskt två gånger.

Återkommer under fredag eller lördag med några fler glimtar från mitt/vårt 2015.

Avslutar detta med en text som jag tycker så mycket om.

"Jag önskar dig tillräckligt mycket sol
För att ditt liv ska vara ljust.

Jag önskar dig tillräckligt mycket regn
För att du ska kunna uppskatta solen.

Jag önskar dig tillräckligt mycket lycka
För att du ska bevara livslusten.

Jag önskar dig tillräckligt mycket sorg
För att även små glädjeämnen ska verka stora.

Jag önskar dig tillräckligt många vinster
För att du ska få allt du behöver.
Jag önskar dig tillräckligt många förluster
För att du ska uppskatta allt du har.

Jag önskar dig tillräckligt många välkomnanden
För att du ska klara av det slutgiltiga avskedet."

Finns mycket att skriva - men . . . . .

Jag ska försöka sammanfatta lite av 2015.
Börjar så smått och fortsätter dagarna framåt.

Största förändringen är väl att Bengt numera är pensionär. ;)
Han fyllde 65 i februari 2015, men fortsatte jobba som vanligt fram till jaktsäsongen började i oktober.

Jag har jobbat min ordinarie halvtid i församlingen. Till största delen på Vägkorset.
Tyvärr har det varit några längre och kortare sjukskrivningsperioder för mig.
Efter många prover har det nu fastställts att jag har hypothereos, underfunktion i sköldkörteln.
Min oerhörda trötthet beror på detta. Mer om min sjukdom kommer i senare inlägg.

Barn och barnbarn är det stora glädjeämnet för oss - ja och så Mattis förstås (hunden) ;)
Vårt numera inglasade uterum är till stor glädje och nytta.

Livet går vidare mot våren

Nu är det fyra veckor sedan pappa sa att det var årets första vårdag i första vårmånaden.
Samma dag som han på kvällen drog det sista andetaget.
En tid fylld av tacksamhet.
Tacksamhet över att han fick leva ända till det sista andetaget.
Med leva menar jag att han hela tiden hade ett liv med innehåll och var medveten om vad som hände.
Han skrattade och skojade ända till sista stunden.
Han var nog medveten om vad som skulle ske, men precis som han levat ville han också dö.
Inte oroa någon utan vara som vanligt.

Torsdagen den 3 mars ringde kyrkklockorna själaringningen för honom.
Då var vi uppe vid kyrkan och sedan valde vi ut gravplats.
På söndagen den 6 mars, Fastlagssöndagen, var det tacksägelse i kyrkan. Då var vi många där, nästan samtliga i familjen. En solig och vacker söndag var det. Efter gudstjänsten vill äldsta och yngsta av våra döttrar ta avsked av honom i kistan. Även yngsta dotterns make följde med. Detta var väldigt viktigt för dem och de blev rofyllda efter att fått se honom i kistan. Jag var också med då och klappade honom en sista gång. När jag sedan gick på kyrkgången mot bilen kände jag en sådan tacksamhet och ro att jag skulle kunnat dansa fram i solen. Att veta att döden inte alls måste vara en kamp eller svår kändes så bra.
Kyrkkaffet intog vi i Utposten framme i centrum. Där hjälptes vi åt att göra fastlagsbullar (semlor) åt oss alla samt planerade inför begravningen som var nu i fredags.

Veckorna fram till begravningen har varit lugna och bra.
Jag har jobbat, tränat och mått bra - tycker jag.
Vi ordnade med minnesstunden själva. Min syster kokade soppa, två av mina döttrar bakade matbröd och bullar. En av pappas systrar bakade ringar och mina svägerskor bakade tårtor.
Jag vet inte riktigt vad jag gjorde, men fullt upp har det varit i alla fall.

Begravningen blev en fin stund som vi kommer att  minnas med tacksamhet och glädje.

Kistan framme i koret - mobilfoto.

Eftersom det var en vanlig jordbegravning skulle kistan bäras ut av sex stycken och dessa var mina båda bröder, min syster och jag samt våra respektive makar.
Det kändes bra att få vara med som bärare.
Stunden vid graven blev också fin liksom minnesstunden i församlingshemmet.

Alla pappas barnbarn, alltså mina döttrar och mina syskonbarn - med respektive, hjälptes åt med servering och andra sysslor under denna stund.

Efterarbetet fick mina syskon, syskonbarn och mina döttrar fixa själva - tyvärr.
Jag föll ihop, bokstavligt, av trötthet. Troligen efter ett antal år av anspänning av olika slag.
Stort och av hjärtat tack till er alla som tog hand om allt som skulle göras!

Jag sov i stort sett från klockan halv tre på fredagseftermiddagen till klockan halv åtta på lördag morgon. Vaknade med ryggont, som jag trodde berodde på att jag legat för mycket. men jag har fortfarande ont så det är annat som sitter i ryggen.

Några små kommentarer från mina barnbarn om detta med gammelmorfar och döden.
Freds mamma K bakade bullar till begravningen och han undrade vad hon gjorde.
"Bakar bullar till gammelmorfars begravning"
"Ska han få bullar"
"Nej, han är ju död så vi ska ha bullarna på begravningen"
Då kommer pappan in i köket och Fred säger:
"Morfar får inga bullar - han är död"
Mer om detta kan ni läsa på dotterns blogg - kakburksliv.

Innan begravningen, när alla blommor var på plats vid kistan, gick Alma tillsammans med sin mamma runt och tittade. Hon visste ju att gammelmorfar inte var särskilt stor så när hon såg kistan säger hon:
"Mamma var han sååå lång?"

Detta om liv och död. Nu är det livet som gäller.
Våren kommer med nytt liv, nytt hopp och nya möjligheter.
Detta tar vi tacksamt emot.

Jag borde..... jag skulle......

Det finns så mycket som jag borde göra och så mycket som jag skulle fixa.
Dock så får jag inte gjort allt detta.
Allt förresten - inget blir gjort just nu.
Tröttheten har väl till viss del försvunnit,
men ändå har inte ork och lust kommit tillbaks.
Kanske kan solens strålar få fram min lust att göra saker och ting.
Det blir bara så fel när jag ska gå ut och gå.
Lämnar jag hunden hemma dras jag med dåligt samvete för det.
Tar jag ned honom så får jag dras med en ylande och dragande hund.
Det blir som att välja mellan pest och kolera!
Vi har väldigt långt gångna planer på att kastrera honom,
men undrar om han är för gammal nu när han är drygt 6 år.
Hade tänkt prata med veterinären i torsdags, men han var inte där.
En sak är i alla fall helt klar - om vi ska ha någon mer hund sedan så blir aldrig någon hane igen! Vi tycker att det är enklare med tikar - helt klart.

Nu är snart middagen klar, vildsvinskarré, potatis och rödkål.
Till detta blir det ett glas rött vin.
Ikväll kanske vi ser lite på schlagercirkusen.
Förra veckan brydde veckan brydde vi oss inte om det alls.

Torsdagströtthet

Veckan skulle jag kunna beskriva som "måndagstrött", "tisdagstrött" och "onsdagstrött" också.
Var i kontakt med läkaren igår och hon sa att jag skulle öka medicinen till "normaldos" från den "lågdosen" som jag haft hittills. Hoppas kunna märka en förändring av detta under nästa vecka.
Jag borde ha både städat och bakat under veckan som gått, maken fyller nämligen år på söndag.
Kanske jag kan uppbringa lite energi till detta under fredagen och lördagen.

Mina träningspass på Genki har jag klarat av, likaså jobbet - och det får jag kanske vara nöjd med i detta läget. Men man vill ju så gärna orka med något hemma också.
Imorgon tänker jag ta sovmorgon till klockan 8 i alla fall. Enligt mitt schema kan jag nöja mig med 3 timmars jobb under fredagen. Låter ju inte mycket alls, men för mig just nu så är detta fullt tillräckligt.

Vädret är både vårlikt och lite tråkigt just nu tycker jag. Idag kändes det ganska härligt ute och man blir ju glad över att höra fåglarna sjunga lite. Det är hoppfullt tycker jag.

(Nu kom maken nerför trappan och suckade över att smörgåsarna till morgondagen ska göras, och hunden gnäller och vill ut)

Jag tänker krypa ner i sängen och soooova.

Trötthetens dag

Allra först - nästan ingen träningsvärk alls efter gårdagens Easyline-pass.  ;)

Däremot befinner jag mig i en trötthetsfas som inte verkar vilja ge med sig.
Vill helst bara sova.
Har jobbat och det går bra, men här hemma blir det inget fixat. Vissa julsaker står kvar utanför skåpet där de ska plockas in. Om jag kommer mig för med att ta tag i någonting så blir jag sååå trött när detta är gjort att jag måste lägga mig en stund.
Undra om det kan vara efterverkningar på veckan då pappa var så dålig.
Jag tror att det är en del i det hela. En annan bit är nog att min medicindos behöver ändras. Därför ringde jag läkaren idag för en telefontid. På tisdag ringer hon mig.
I onsdags var jag iväg och röntgade höfter och händer. Detta gjordes i Skene. När jag skulle till Borås hade det blivit något strul som gjorde så att jag hade "kommit bort". Kanske var det så överfullt av alla som brutit sig i det hala väglaget -vad vet jag. Nu är röntgen gjord och jag får väl svar någon gång i nästa vecka.

Jag har varit en riktigt dålig mamma och mormor den gångna veckan. Inte ringt till någon av döttrarna. Inte alls bra, men jag får väl resonera som så att om man inget hör från dem på några dagar så är det OK med dem. Ska ta mig i kragen och ringa i helgen.
Vet i alla fall att yngsta dotter med make är uppe i Hålland på bröllop.
Äldsta dottern har varit i Stockholm och jobbat några dagar.
Näst yngsta dottern har det gott hemma med en 2½-åring och en liten bebis.
Det är alltså egentligen bara näst äldsta dottern som jag inte har någon "koll" alls på.

Undrar lite grand när Vera ska hälsa på oss för första gången.  ;)

Undrar om jag kanske har lite ork just nu att köra en maskin tvätt? Tror nästan det. Har faktiskt sovit två gånger idag (2 x  1tim) så jag bör ju ha lite ork till detta nu.

Önskar er alla en fin helg.
Ta hand om er själva och varandra.

Lite plock i egen takt

Vädret denna 1:a maj inbjuder mera till inomhusfixande än trädgårdsgrejande.  ;)

Igår, efter lasagne och lite vin blev jag så trött att det inte blev så mycket röjande som jag tänkt. Har svårt att inse hur mycket små stunder av vila betyder för mig. 
Satte mig vid TV:n och virkade ytterligare en scarf/"bilringedöljare". Nu i mörkare grönt och med mer hålrum.  ;))



Idag har jag fått föräldrarnas kläder tvättade, strukna och klara.
Troligtvis ska lillebror dit imorgon och har lovat ta med sig kassen med kläderna.

Nu ska jag göra ett kort, eller LO, till Skrotboken.
Har det mesta klart egentligen, men det ska sättas ihop på ett bra sätt också.

Sedan bör vårt förråd röjas och städas.

Under alla 34 åren som vi bott i huset har frysboxen stått där.
Den vi haft de senaste 29 åren var det dags att göra sig av med.
I onsdags körde vi den till Råssa återvinningsstation.
Det finns en del att ta tag i ute i förrådet nu.

Dags att lämna datorn och göra lite nytta även denna lördag.

Invärtes kroppsrensning hela onsdagen

Nu är jag verkligen rensad i min kropp.
Ska försöka ta vara på detta och låta bli allt som räknas som skräpmat.
Orkar inte skriva många rader idag, hoppas orka med mer imorgon.
Är ju sjukskriven eftersom smittorisken kan kvarstå upp till 48 timmar efter en magsjuka.

Tack gode Gud att detta inte hände förra veckan, mitt i bröllopsbestyren.

Tröttheten har hunnit ikapp mig

Idag är jag riktigt trött.
Har jobbat förmiddagen, sedan satte jag mig i solstolen ute på altanen och slumrade till en stund.
Verkligen skönt i solen!  ;)

Om jag inte hade varit ute i Fristad och fixat för mamma och pappa under måndagen hade nog tröttheten infunnit sig redan då.  De, och alla andra boende på Bollegården, ska bo i Fristad under dryga halvåret medan Bollegården renoveras.
Tyvärr inträffade flytten väldigt olägligt för vår del. Jag hade varken ork eller tid över till deras flytt eftersom vi hade bröllopet att ordna med. Dessutom fick de, och flera andra på avdelningarna, magsjuka under helgen innan flytten. Alltså var det en medtagen pappa som åkte iväg i torsdags middag.
Igår när jag kom dit ut till dem stod alla kartonger staplade, och stolarna de har tagit med sig stod också bara i varsitt hörn. Kort sagt så var det enbart sängarna som befann sig på rätt plats. Det kändes lite beklämmande att se röran. Men efter några timmar hade jag fått ordning i deras rum och det såg hemtrevligt ut.  Gardiner ska jag sätta upp under onsdagen eller torsdagen. Jag hade med mig en flyttlåda full med kläder hem för att tvätta också, även dessa ska med dit igen.
Innan jag åkte hem körde jag ned till centrum och köpte lite godis, glass och tidningar åt dem. Det blev uppskattat.  ;)

Vi hade kvar en hel del marboringar från bröllopet, dessa tog jag med så att alla de boende fick till eftermiddagskaffet. Så lite  - men så uppskattat.

Ikväll tänker jag lägga mig riktigt tidigt. Maken är på ett jaktmöte och hunden har varit ute på en promenad.
Jo då, jag har lagt mig tidigt de senaste kvällarna också. I söndags la jag mig före klockan 21.  ;)

Julstök och bloggande

Dagarna bara springer iväg och jag har haft lite väl mycket att göra.
Många hembesök, som är trevliga och givande - men trött blir jag.

Har också, liksom många andra, haft många funderingar kring bloggandet.
Jag hinner inte med detta just nu.
Kom också på att man fått så stort kontaktnät att det kan bli stressande om man inte "tar det på rätt sätt".
Jag fortsätter som nu - bloggar när jag kan, vill och känner för det.

Julstressen har jag dock lagt på hyllan. ;)
Ska idag göra årets sista omgång kubb.
För övrigt har jag några få kaksorter som jag gärna vill baka. Dit hör inte pepparkakor numera för min del. Det finns goda sådana att köpa.
Nötkransar, kokoskakor och fruktkaka vill jag gärna få bakat.

Idag hoppas jag få maken att ta hand om våra badrum. Kallar det så fastän vi inga badkar har kvar.

Igår var vi i Varberg hos yngsta dottern som hade 25-årskalas.
Det var några trevliga timmar.
Hon hade ingen tårta till kaffet - men en massa hemmagjort julgodis! ;)


Det var uppdukat på den inglasade balkongen där även julgranen finns.
Jättegott, som "Mat-Tina" brukar säga.
Det tyckte även hennes fyra syskonbarn.
Här kommer några foton från hennes ombonade lägenhet.





Dags att ställa datorn åt sidan lite igen.
Nu ska här fixas lite kul grejer.
Hoppas att ni alla har lite lagom "julrosor" på kinderna och orkar ta vara på dessa dagar av förväntan - så som barn ofta gör.

Apropå det ja. Jag var med de tre äldsta barnbarnen i Borås på fredagen. Vi var även ute i Fristad där vi fikade på Ekelunds vävkammare. En underbar affär!


Barnen fick varsin peng av mig att handla julklappar för.
När vi så var i Knalleland skulle pojkarna köpa julklappar.
Anton, 7 år i februari, hade sin hundralapp och hittade något till lillasyster. Han frågade mig vad det kostade. Svårt att läsa ut vad 39.95 egentligen stod för. 40 kronor svarade jag honom.
"OK", säger han. "Nu har jag hundra, sedan 90, 80, 70 och 60! Jag har 60 kronor kvar om jag köper detta" Jag blev alldeles paff över hur snabbt han,m den lille, räknade ut detta.
Så fortsatte det med julklappen till storebror och även en till mamma. Det var så härligt att få vara med och se honom även när han stod vid kassan. Expediten frågade om han handlade julklappar. Han nickade och var jättestolt och lycklig.


Då kände jag den där varma julglädjen inombords! Albin, 8 år, skötte sina inköp alldeles själv! Han är ju stor och går i andra klass - då kan man klara det mesta. ;))

NU ska jag sätta igång med de bestyr jag vill ha fixat.
Maken kom just och undrtade om vi skulle åka till stan, men han sa inte vilken stad han tänker på. Vi har ju en del att välja mellan -Borås, Göteborg och Alingsås. Han menar nog Borås men jag skulle hellre åka till Alingsås eller Allum i Partille. ;)

En intensiv tid till ända

Jag har haft alldeles otroligt mycket på jobbet en tid nu.
Orkar inte skriva idag, är trött efter adventssamkvämet på Bollegården, men lovar att få ned något på pränt under helgen.

Dessutom har yngsta barnbarnet gipsat ben/fot.
Ingen fara men det känns inuti ett mormorshjärta.

Annars är allt bra.

Semester (?)

Flytten gick bra för dotter med familj.
Familjen ställde upp på alla sätt.
Imorgon ska vi dit en liten stund - då fyller Fred 1 år.

Troligen åker vi sedan vidare mot Varberg och lånar yngsta dotterns lägenhet någon natt. Hon är i Norge nämligen.
På lördag är det kalas för 1-åringen så då måste vi vara hemma igen. Jag ska dessutom baka en tårta tills dess.

Idag har vi fått in alla veden i vedskjulet. Skönt.
För övrigt har jag varit tröööött!

Hoppas att solen tittar fram lite oftare, och att det blir varmare igen.
Njut av vår ljusa, gröna och fina sommar.

Några meningar och bilder

Förra helgen, vid Valborgsmäss och 1:a maj, körde vi hem veden.

I år råkade det vara så att den kapades och klövs ute i Örby - Sund.

På lördagen hämtade vi sista lasset och då var det endast maken och jag.

Vi stannade vid Hanatorps camping i Örby och drack kaffe och nybakta bullar.

(inte hembakta tyvärr)

Jag passade på att ta några foton ut över sjön på denna härliga plats.

Dagen innan hade make, måg, döttrar och barnbarn kört tre lass på släpkärran.
Här hemma gällde det att stapla veden ordentligt. Det hjälptes alla åt med.
Jag skötte "marktjänsten" när de kom hem med veden från Mark. :)

En underbar dag då vi jobbade tillsammans - inte minst Anton som jobbade jättehårt, som han själv uttryckte det. Även Alma hjälpte till så gott hon kunde. Hon hjälpte även mig att sätta några (=5) potatisar i stora krukor. Hoppas få några färskpotatis till sommaren.
Vi fixade lite med en rabatt också, la lite fina stenar i slänten.
Albin var kvar hemma med pappa och hjälpte honom med att harva, plocka sten och fixa. Han är verkligen duktig på att jobba, liksom lillebor.

Vi, maken och jag, höll nog på lite väl mycket och hårt den helgen.
I början av veckan som nu gått mådde ingen av oss särskilt bra. Trötta till både kropp och själ har vi tagit igen oss alla kvällar denna vecka - nästan i alla fall.

I tisdags hade jag ju Tupperwareparty här. Jag gjorde rabarberpaj på våra fina rabarber då. Det blev uppskattat.

Så till denna helgen - alltså gårdagen

Lördagen tillbringade vi, alla döttrarna, alla barnbarnen och en av mågarna, i Varberg hos yngsta dottern som flyttat dit. Eftersom hon har några veckor kvar på sin utbildning bor hon där endast på hegerna just nu. En väldigt fin lägenhet har hon, med bra läge och fin utsikt. Jag hade gjort ett flyttkort till henne av papper som jag köpt bara för att jag tyckte om det. *ler*

Vi tog strandpromenaden in till centrum. En gammal cykel fick följa med eftersom vissa i vårt sällskap behövde få vila benen lite då och då.

Denna lille krabat fick provsitta cykelkorgen lite.
Men som ni ser tyckte han nog att det var väldigt dumt.

Hans mamma bad mig meddela att han aldrig brukar åka på detta sätt!

Här kommer en annan bild tagen strax efter bilden ovan,
när vi gick strandpromenaden in till centrum

Nu kära Marskatt har jag väl visat foton från ställen du gillar. :)

En dag i taget

Jag tar alltså en dag i taget just nu.
Detta borde jag naturligtvis alltid gjort - men förhoppningsvis är det som med mycket annat: "Bättre sent än aldrig".
Tröttheten hänger till viss del kvar. Trots att jag la mig redan halv tio igår kväll.
Gick upp strax efter halv sju och var ute med hunden.

Eftersom det var min tur att hålla i morgonsamlingen på jobbet idag, åkte jag iväg några minuter efter åtta.
Efter morgonsamling, almanacksgenomgång och annan information var det tisdagsfika.
Klockan elva var jag framme i Bollebygd på Utposten, precis som vanligt varje tisdagsförmiddag. 11-kaffet vet ni ju.

Hem en sväng innan jag åkte in till Borås för några ärenden. Bland annat hämtade jag dotterns telefon som varit inne på service. Nu Bellan är den här hemma på ditt skrivbord.

Hem och ut med hunden.
När jag kommer ovanför trappan, vid gångvägen, kommer en lösspringande hund mot oss. Denna hane och vår Mattis gillar inte varandra, men Mattis var ju i koppel som vanligt så vi stod stilla. Den andre hunden rusade på Mattis och bet sig fast under halsen på honom. Jag lyckades få loss M och bad andre hundens matte att ha sin hund kopplad. Detta var nämligen andra gången på någon månad som det blev så här. Vi vet att här finns 5-6 hanar som inte kan samsas och då anser jag att var och en måste ha sin hund kopplad när man är ute med dem.
Denna gången gick det bra - men .........

Jag har tänkt försöka komma igång igen med min fotoblogg. Kanske det kan få lite fart på mig, ge lite energi.
Uppdatering: Jag har fått ut några foton i min fotoblogg nu. :)

Imorgon är jag ledig. Undra om dotter, dotterson och systerdotter kanske kan komma på besök då? Systerdotter S bor en vecka hos sin kusin i Göteborg, eftersom hon gör praktik på Salgrenska. Annars bor S i Småland.
I vilket fall som helst bör jag hälsa på föräldrarna en stund.

Även ikväll tänker jag lägga mig tidigt, tror att det kan vara nyttigt.
Om några veckor är sommartiden här och då kan det väl vara bra att fixat den biologiska klockan redan nu. *ler*

Tack för kommentarerna jag fått till förra inlägget.
Det värmer när man känner sig frusen inifrån och ut.
Fryser gör jag varje kväll, trots brasan som ger en temperatur på 22 grader.

Ingen geist

Tröttheten känns förlamande.
Inget blir gjort, mer än jobbet.
Vet inte varför jag är så trött och initiativlös just nu.
Allt jobbigt har ju plockats bort från mina axlar från och med idag. Då borde jag väl känna lättnad och må bättre.
OK, nu är det så här och jag ska se till att komma i säng tidigt denna måndagskväll.

Snöslask utomhus, men brasvärme inomhus.

Återkommer när tröttheten inte är lika stor.

Bara liten kortis

Ska strax dricka lite kaffe tillsammans med maken.

Nu har jag snart lämnat ifrån mig alla de jobbigt tunga bitarna som rör vissa saker i privatlivet. Det kommer att vara så skönt när allt hamnat där vi vill.

Jag lär väl trilla ned i en trötthetsdal när jag väl slappnar av
- men sedan blir det bättre.

Kaffet är klart - maken har sagt att nu dricker vi kaffet. *ler*

Fredagsrusk i november

En gråruggig fredag och jag är ledig.
Det känns bra.
Har fått manglat linnedukar, många.
Har äntligen sorterat upp tvätten som legat under veckan.

Jag har haft en ganska hektisk och intensiv vecka.
Efter sådana dagar blir jag trött.
Igår kom jag på att det där med att kalla det för "Utbrändhet" inte är så väldigt dumt i alla fall.
Först har man verkligen brunnit och det kunde spraka om en.
Sedan blev det bara aska och sot = svart.
Nu har det läkt men precis som efter en vanlig brännskada är just det området väldigt känsligt och ämtåligt. Om man kommer för nära stark värme efter en svårare bränskada gör det ont. Manklarar inte att ta i varma saker.
Så är det för mig nu efter att jag varit dålig.
Jag klarar av mycket, men inte för mycket på en gång.
Vila måste läggas in klart och tydligt mellan varven.

Detta är så lätt att säga till andra, men att själv fatta att man hör till dessa är väldigt svårt.

Vill också tala om att jag har mitt underbara armband, med alla berlockerna från barn och barnbarn, på mig dygnet runt.
På min vänstra arm sitter det. Samma sida som hjärtat, liksom vigsel- och förlovningsringarna. Min käraste har jag alltså nära hjärtat på flera sätt.

Nu är det dags att sticka fram till affären för att handla lite.
Kaffet är slut liksom hushållspappret.
Något lite extra gott till fredagsmiddagen ska det väl också bli. *ler*

Åh nej, nu är Annika Lantz på radion - måste skynda mig att stänga av. Jag tycker att det är jättejobbigt att lyssna på henne. Tala om att bli uppstressad! Hennes prat och hysteriska skratt gör mig nästan nervös.