Söndagens minnesgudstjänst

Så här skrev jag på FaceBook igår kväll när jag kommit hem från kyrkan.
Vi åkte inte direkt hem - första åkte en dotter och vi till kyrkogården i Rävlanda där makens föräldrar är begravda. Dottern hade ljus med sig som hon ville sätta där på farmor och farfars grav. Först hade hon satt ett på morfars grav.  Vi åkte alltså dit och sedan till Hyssna för att sätta ett ljus på en saknad svågers grav.
Överallt så vackert med alla ljusen.

Så här skrev jag på FB igår.

"Denna kväll har jag deltagit i något stort.
Minnesgudstjänsten i Bollebygds kyrka berörde så mycket.
En fantastisk upplevelse som man fått förmånen att medverka i.
Allt kändes så innerligt.
Sångerna som trion Annika, Åsa och Hanna sjöng gick rakt in i hjärtat på oss som var där.
Urbans predikan ingav ljus och hopp i det som stundtals kan vara så mörkt.
Nu känner jag mig så trött, men det är en bra trötthet - fridfull kan jag nog beskriva den.
Tack till alla som gjorde gudstjänsten så vacker och innerlig - förvandlade delar av mörkret till ljus."

Det var verkligen en riktigt fin gudstjänst som gick rakt in i hjärtat.
Stort att tillsammans med Liisa få tända ett ljus för varje död människas minne.
Sista ljuset som jag tände var för flickan som så tragiskt miste sitt liv just där ute på kyrkogården. Då kom tårarna, och de fick sakta rinna.

 Än en gång -Stort TACK till alla som bidrog.

Söndagsmorgon övergår i förmiddag

Frukosten och tidningsläsandet "undanstökat".
Make och hund är i skogen.
Jag sitter kvar vid bordet och lyssnar på P1 i radion. Där är det många bra program tycker jag. Söndagsmorgon brukar jag alltid lyssna på "ettan". Annars blir det numera P4 Göteborg som är på här hemma eftersom jag inte alls gillar vissa av programledarna på radio sjuhärad. Där är så mycket trams och flams numera. Tur att man bor så att man hör göteborgsradion minst lika bra, nästan bättre mottagning faktiskt.

Ännu är det lite grått ute, men solen ska ju visa sig även idag.
Om jag haft bilen hemma hade jag tänkt åka till Olsfors kyrka, men nu får det bli radiogudstjänsten istället klockan 11.00.

Förra söndagen var vi i Viskafors på gudstjänst.
Alma, som är fem år, fick sin Bibel då. En stor dag för henne och då ville ju vi vara med. Sedan blev det kyrkkaffe hemma hos familjen. Det är så roligt att träffa barnbarnen och prata med dem. Man blir glad och lycklig och tacksam.  :)

Innan jag plockar fram strykbrädan, jag stryker gärna medan jag lyssnar på radiogudstjänsten, ska jag börja att röja i mitt "möjlighetsrum", som just nu är ett "O-möjlighetsrum". Sorteringen måste bli riktigt hård denna gång, hur jobbigt det än kan kännas att kasta sådant som "kan komma till användning". Det gäller en massa konstiga saker som jag sparat just för att det "kanske kan användas till något".  ;)

Jag ska försöka att vila i de saker jag ska ägna min söndag åt.
Hoppas att ni andra också kan göra så.

Redo för sensommar/höst?

Jag satte ett frågetecken efter påståendet här ovan.
Skulle kunna vara tre frågetecken
- ett för om jag är redo
- ett för om det blir någon sensommar
- ett för om det möjligen snart blir höst (väder).

Efter fredagen kändes det som att jag är redo för sensommaren men inte för hösttankar.
Jag är även redo för att jobba igen.
Igår kändes det nästan, obs nästan, som en slags upprymdhet över att vara igång igen. Mycket berodde säkert på det som hände på jobbet strax innan jag skulle sluta för dagen.
Lite kort om vad som hände.
Dörrklockan ringde, jag gick ned för att öppna.
Utanför stod det en ung man som via sitt yrke skulle överlämna något.
Han stod kvar lite och så kom en fråga.
"Hur gör man för att vara med i kyrkan"?
Jag trodde att han undrade lite över hur man skulle gå till väga för att aktivera sig i någon grupp. Men han menade hur man gör för att bli medlem! han hade gått ur för några år sedan och ville gå med igen nu!!! Jag blev så glad och tacksam över detta att jag efter samtalet rusade upp för trappan och talade om det för vår organist. :)
Det är ju så härligt att få en fråga om hur man ska bli medlem - annars har man fått frågan om hur man ska göra för att gå ur kyrkan.
Nu får vi be och tacka för alla nya som vill hitta in igen och be för att det ska bli fler som ser att det finns gemenskap för alla!

Vi hoppas mycket på det diakonala center som vi tänker dra igång så snart som möjligt. Där ska det vara ett "lågtröskelcafé". Lite kul med detta namnet har det blivit. I Borås Tidning råkade det bli felstavat så där stod det "långtröskelcafé".  ;)  Vi ska på något vis försöka spinna vidare på detta nya ord och visa på skillnad mellan "lång"-och "lågtröskel".  ;)
Där vill vi bygga gemenskap över alla gränser.

Idag på morgonen hade jag så många bra tankar som jag ville skriva ned - men som så ofta försvann de ur minnet när jag klivit ur sängen. Nåväl, detta blev något litet här på bloggen denna lite gråmulna lördagsförmiddag. Hoppas att väderprognoserna stämmer idag och att det blir soligt under eftermiddagen.

Livet går vidare mot våren

Nu är det fyra veckor sedan pappa sa att det var årets första vårdag i första vårmånaden.
Samma dag som han på kvällen drog det sista andetaget.
En tid fylld av tacksamhet.
Tacksamhet över att han fick leva ända till det sista andetaget.
Med leva menar jag att han hela tiden hade ett liv med innehåll och var medveten om vad som hände.
Han skrattade och skojade ända till sista stunden.
Han var nog medveten om vad som skulle ske, men precis som han levat ville han också dö.
Inte oroa någon utan vara som vanligt.

Torsdagen den 3 mars ringde kyrkklockorna själaringningen för honom.
Då var vi uppe vid kyrkan och sedan valde vi ut gravplats.
På söndagen den 6 mars, Fastlagssöndagen, var det tacksägelse i kyrkan. Då var vi många där, nästan samtliga i familjen. En solig och vacker söndag var det. Efter gudstjänsten vill äldsta och yngsta av våra döttrar ta avsked av honom i kistan. Även yngsta dotterns make följde med. Detta var väldigt viktigt för dem och de blev rofyllda efter att fått se honom i kistan. Jag var också med då och klappade honom en sista gång. När jag sedan gick på kyrkgången mot bilen kände jag en sådan tacksamhet och ro att jag skulle kunnat dansa fram i solen. Att veta att döden inte alls måste vara en kamp eller svår kändes så bra.
Kyrkkaffet intog vi i Utposten framme i centrum. Där hjälptes vi åt att göra fastlagsbullar (semlor) åt oss alla samt planerade inför begravningen som var nu i fredags.

Veckorna fram till begravningen har varit lugna och bra.
Jag har jobbat, tränat och mått bra - tycker jag.
Vi ordnade med minnesstunden själva. Min syster kokade soppa, två av mina döttrar bakade matbröd och bullar. En av pappas systrar bakade ringar och mina svägerskor bakade tårtor.
Jag vet inte riktigt vad jag gjorde, men fullt upp har det varit i alla fall.

Begravningen blev en fin stund som vi kommer att  minnas med tacksamhet och glädje.

Kistan framme i koret - mobilfoto.

Eftersom det var en vanlig jordbegravning skulle kistan bäras ut av sex stycken och dessa var mina båda bröder, min syster och jag samt våra respektive makar.
Det kändes bra att få vara med som bärare.
Stunden vid graven blev också fin liksom minnesstunden i församlingshemmet.

Alla pappas barnbarn, alltså mina döttrar och mina syskonbarn - med respektive, hjälptes åt med servering och andra sysslor under denna stund.

Efterarbetet fick mina syskon, syskonbarn och mina döttrar fixa själva - tyvärr.
Jag föll ihop, bokstavligt, av trötthet. Troligen efter ett antal år av anspänning av olika slag.
Stort och av hjärtat tack till er alla som tog hand om allt som skulle göras!

Jag sov i stort sett från klockan halv tre på fredagseftermiddagen till klockan halv åtta på lördag morgon. Vaknade med ryggont, som jag trodde berodde på att jag legat för mycket. men jag har fortfarande ont så det är annat som sitter i ryggen.

Några små kommentarer från mina barnbarn om detta med gammelmorfar och döden.
Freds mamma K bakade bullar till begravningen och han undrade vad hon gjorde.
"Bakar bullar till gammelmorfars begravning"
"Ska han få bullar"
"Nej, han är ju död så vi ska ha bullarna på begravningen"
Då kommer pappan in i köket och Fred säger:
"Morfar får inga bullar - han är död"
Mer om detta kan ni läsa på dotterns blogg - kakburksliv.

Innan begravningen, när alla blommor var på plats vid kistan, gick Alma tillsammans med sin mamma runt och tittade. Hon visste ju att gammelmorfar inte var särskilt stor så när hon såg kistan säger hon:
"Mamma var han sååå lång?"

Detta om liv och död. Nu är det livet som gäller.
Våren kommer med nytt liv, nytt hopp och nya möjligheter.
Detta tar vi tacksamt emot.

Till minne

En av mina förebilder har lämnat oss, 92 år gammal.

Hon var någon som verkligen bjöd på sig själv - 

och gav av sig själv till andra.

Fotot tog jag på hennes 90-årsdag.

Visst är hon vacker!

Faster Greta 1918 - 2011

Litet storfrämmande idag

Idag har Vera och storebror fred varit här!  :D
Deras mamma var också med, medan pappan var på filmfestivalen i Göteborg.

Jag känner sådan ro när jag håller ett så litet barn i min famn.
Det är så fantastiskt.
Fred pusslade  och han är duktig på det där.
Min lördag blev inte som jag tänkt mig, den blev på annat vis, men mycket bättre!   ;D

Helg

Så har även denna helgen gått.
Lördagen ägnade jag åt att ta det lugnt - på förmiddagen.
Eftermiddagen var vi på födelsedagskalas i Borås.
En av mågarna fyllde 35 och vi var där tillsammans med hans närmaste släkt.
Trevligt att träffa även hans morföräldrar.  :)

Igår började ett "Bönedygn" här i församlingen.
Vår diakon Liisa hade ordnat till ett bönerum där det under ett dygn har funnits  böneväkt hela tiden. Under natten var det några av ungdomarna som fanns där med böner.
Idag på morgonen, mellan klockan 07.00 - 08.00 hade jag förmånen att få vara där.
Rummet var så rogivande och inspirerande att man kände sådan ro och frid.

Bilden tog jag utan blixt och med panorama.

Den ger inte rättvisa åt hur rummet såg ut, men jag vill ändå dela med mig.

Tänk att få börja en söndag med detta!

Ikväll var det Lovsångs- och bönemässa i kyrkan. Dit fördes böneljuset som brunnit under de två bönedygn som  vi haft i vårt pastorat. Töllsjö församling började i fredags kväll klockan 18.00 och lördag kväll klockan 18.00 kom böneljuset till Bollebygd.
Mässan ikväll går inte att beskriva med ord, den var mycket speciell och berörde oss alla på olika sätt.
Min söndag har varit välsignad på många sätt - vilket jag är tacksam över.

Imorgon är det måndag och en ny vecka tar sin början.

Leva i nuet - kanske en klyscha ....eller...........

Det där med att leva i nuet har för många blivit ett favorituttryck som jag försöker undvika.
Inte att göra det - men att säga det.
Idag pratade min arbetskamrat, diakonen L, och jag om detta och hur viktigt det verkligen är att ta vara på den tid som går och som aldrig kommer tillbaks.
Kom på nu att alla sekunderna som bara strömmar över oss kan stämma in på liknelsen om såningsmannen. Alla sekunder som kommer hinner vi inte ta vara på, det är ju omöjligt. Men de vi tar vara på växer till något större, ibland till något som vi bär med oss inombords och kan plocka fram då och då. Om man ska kunna få dessa ögonblick måste vi vara närvarnade där vi är och i det vi gör.

Igår eftermiddag kände jag de där sekunderna som stannar kvar inom oss. Det var nionde gången som just just detta fantastiska hände mig. Den stund då jag för första gången får möta blicken från en ny liten människa. Nionde gången blir det ju eftersom jag har fyra döttrar och fem barnbarn. Det är så stort att få hålla en så liten människa i sin famn, känna värmen från detta lilla, lilla barn.

Som ni redan förstått var vi och hälsade på Vera. Det gjorde vi på vägen hem från innebandymatcher som Albin spelat och vi tittat på. Hans lag var duktiga och vann de två matcher de spelade. Anton och Alma var naturligtvis också med och tittade. Fred och hans pappa kom också, medan lillasyster och mamma var hemma och vilade.
Denna härliga söndag, inte vädermässigt - men det återkommer jag till, fick vi alltså träffa alla våra barnbarn. Jag älskar dessa möten!
Vera var precis så underbar som det lilla underverk en liten människa är.

Veckan som gått har verkligen varit omtumlande, man blir trött av alla variationer på känslostormar som kommer. Jag har ju fått märka av att jag befinner mig i medelåldern. Just nu står jag ju mellan gamla och svaga föräldrar och nyfödda barnbarn.
Till detta inlägg kan ju en strof från psalm 297:v2
"Tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkten följa släktens gång...."

Vädret var det ja.
Inte tycker jag om detta slaskiga och hala som blivit nu. Jag ville haft kvar snön vit och fin ett bra tag till. Våren kommer inte ännu i alla fall. Hunden blir våt och smutsig när han är ute, detta dras med in och så blir det blött och smutsigt inne också. Det går inte att torka bort allt som sitter i pälsen på honom.
Nu har jag gnällt lite också.  ;)

Det har varit mycket nu

Mycket har det varit och mycket på gång är det.
Äntligen börjar jag må lite bättre, men hostan dröjer lite envist kvar.
På tisdag morgon har jag tid för lungröntgen.

Många olika möten och träffar har det varit.
Några lite mer meningsfulla än andra tycker jag.
Med möten menar jag sådant som har lite av sammanträdeskaraktär över sig.

Möten med människor är alltid meningsfullt!

Måste bara säga att jag är så glad över att vi fått en diakon till vår församling.
Det betyder att jag fått en ny arbetskamrat.
Att det blev just hon är jag så tacksam över.
Hon har så mycket att dela med sig av och det känns som om vi alltid jobbat tillsammans.
På något sätt känns det som att vi alltid känt varandra.
Detta är något att vara tacksam över.

Förutom jobbet så är ju familjen det stora för mig.
Barnbarnen betyder oerhört mycket.
Roligt med alla olika åldrar och stadier som de befinner sig i.
Efter nyår kommer det ytterligare ett barnbarn som kommer att vara till glädje för oss.

Om drygt sju veckor flyttar föräldrarna, och alla de andra gamla, tillbaks till Bollegården igen
Det tycker jag ska bli väldigt skönt för alla.
Men de har det bra i Fristad och har skapat en verklig gemenskap som inte fanns förut.
Nu får vi hoppas att den gemenskapen kommer att finnas kvar när de flyttat tillbaks.
Jag tror att det blir så.
1-2 gånger i veckan har jag varit i Fristad.
Dels för jobbet och dels privat.
På onsdag kommer föräldrarna hit till Bollebygd för att klippa håret.
Då ska vi äta lunch på Bollegården, det ser de fram emot.
Mamma vill titta in i affärerna lite också.
Jag ska försöka kolla genom deras höstkläder innan dess så att vi kan ta med lite till Fristad när de åker dit igen.
Sedan är det dags att packa ihop deras saker där och gå igenom de lådor som står här hos oss. Något behöver säkerligen diskas inna det ska ställas in i nya fina skåp i lägenheten.

Imorgon är det kalas för brorsonen som fyllt 18 år.
Nu är alla syskonbarnen myndiga och har även körkort.
Kanske inte så konstigt att man stundtals känner sig lite "gammal"  ;)

Imorgon ska jag till Syfestivalen i Borås, tillsammans med yngsta dottern, innan vi ska på kalaset.
Dessutom ska jag hämta en hel massa Tupperwaregrejer hos henne som hade demonstrationen hos mig förra torsdagen. Eftersom hon bor i Borås och jag ska dit så tyckte jag att hon kunde slippa köra hit med det.
Söndagen är till viss del vikt åt Konstrundan här i Bollebygd.
Då får man komma hem till konsthantverkare och se deras alster. Handla av dem går också bra.

Vill önska er alla en riktigt fin helg med många härliga möten.  ;)

Kanske läge för lite sammanfattning

Nu är årets sommarsemester över.
Jag började jobba redan i torsdags.

Hur har då semestern varit?
Kan egentligen sammanfattas med ett enda ord - BRA.
Men med endast detta enda ord kanske jag inte minns allt som varit BRA.

Jag började min semester en vecka före maken.
Då försökte jag få fixat en del saker som ju "bara ska fixas".

Fredagen den 9 juli åkte vi iväg till Gryts skärgård med husvagnen.
Då var redan Fred med föräldrar där och väntade på oss.
Något som inte kan beskrivas är känslan av att få ha barnbarn så nära att han bara kunde välja fritt var han ville äta sin frukost. Ibland åt han i vårt förtält och ibland i deras eget förtält.
Tänk att vakna och hör ett "hej mommo" direkt när man kom ut på morgonen!  ;)
Det är jag inte van vid.
En dröm som jag har är att ha ett litet hus med lite större tomt någonstans och kunna ha barnen med familjer boende i en friggebod, eller liknande, på tomten. Inte hela tiden kanske, men några dagar var under sommaren.  ;)

Tillbaks till Gryt och vad vi hittade på i värmen - för varmt var det.
Vi var i Söderköping och åt glass, handlade lite tyg också.
Badade och naturligtvis "kasta sten"- vilket är Freds favoritsysselsättning.;)
Vi sparkade boll också, och Fred gjorde en massa "mlåååååål"!
Sista kvällen sparkade han boll och ropade just "mlåååål" när han tittade upp mot himlen och utbrast med förvåning: "moln". Tänk att det kan vara samma sak tyckte han.

På söndagskvällen kom yngsta dottern med make också upp till oss.
Efter en hel del möda med bensinstopp några hundra meter från campingen och lite annat - som man nu har som roliga minnen - kom de på plats med sin duett. De sov i bilen och hade ett partytält bakom så de hade tak över sig när de kom ut ur bilen.

På onsdagen drog vi hemåt igen.
Torsdagen var nämligen Freds 2-årsdag och då måste ju födelsedagsbarnet vara hemma.
Nu var alla barnbarnen samlade och jag trivdes så bra.
Inte minst när vi åkte till Härsjön och badade.
Tänk att där badade jag och min mormor ofta när jag var liten.

För övrigt har sommaren runnit iväg och vi har varit i Småland tillsammans med makens systrar. En av systrarna bor där nämligen.
Vi har haft trevliga stunder tillsammans med grannarna på gatan.
En lördag hade vi dessutom en riktig heldag med hela familjen.
Den dagen gömmer jag också inombords. ;)
Alla fyra döttrarna och alla fyra barnbarnen, samt mågar -det är något att vara tacksam över.
Vi åt pizza, badade och lekte, fikade, grillade och lekte ännu mer.
En fantastisk dag i Varberg!

Under sista veckan har vi varit uppe i Bohuslän och fiskat krabbor med de största barnbarnen.
De är helt otroliga på att fånga krabborna och med en sådan iver som de gör det blir man alldeles varm i mormors-hjärtat!
Att de dessutom älskar att gå på loppmarknad är ju inte helt fel det heller.  ;)
Som sagt, jag har en fin sommar att se tillbaks på, och många minnen att bära med mig.

 
Dagen i djurparken har jag ju redan skrivit om i inlägget före detta.
Oj, glömde ju nästan att vi varit i Falkenberg också hos syster och svåger i deras "sommarbostad". Fredagen vräkte regnet ned, men vi satt varmt och skönt i deras uterum.

På lördagen var det soligt och skönt, men blåsigt.
Trevligt hade vi i alla fall.
På vägen hem var vi i Ullared och fick handlat lite grand.
Inte mycket folk då inte.

Nu går vi in i höstens arbete och det blir också spännande.
Jag får ny arbetskamrat eftersom församlingen anställt en ny diakon på 100%.
Detta ser jag fram emot och hoppas att känslan av att det blir riktigt bra stämmer.

Familjepyramid eller morfar i underläge

Denna härliga bild får symbolisera vår fantastiska lördag i Varberg.
När morfar, underst i pyramiden, fyllde 60 fick han ett "presentkort" på en familjedag.
Lördagen den 24 juli blev detta av.
Vi träffades i Varberg, åt pizza i Engelska parken.

Efter denna måltid åkte vi ut till Getterön, Femte vik, och hade några fina timmar med bad och sol. Mycket vattenlek blev det. Mitt i leken försvann Almas uppblåsbara flygplan ut på öppna havet. Frånlandsvinden var lite förrädisk så planet var snabbt ute på öppet hav. En del tårar fälldes naturligtvis av Alma, men blir man lovad ett nytt så kan man torka tårarna ganska snabbt.

När klockan nästan passera 6 åkte vi vidare till Bua där äldste mågen tillbringar helgen eftersom han har jour på jobbet över helgen.
Där grillade vi, sparkade boll, spelade kubb och lekte lekar.
Allt under mycket skratt och med stor lycka!
Tack och kramar till döttrarna med familjer som fixade med detta.
Här är alla fyra samlade runt pizzorna i parken.

Tillbaks hemma igen

Vi har tillbringat nästan en vecka vid Gryts skärgård.
Verkligen fina dagar på alla sätt.
Att få umgås så nära med barnbarn är härligt.
Jag har njutit varje sekund, det kan jag försäkra.  ;)
Vi har badat, sparkat boll och gjort en massa "mlååååål", kastat sten i vattnet, promenerat på berghällar, spelat minigolf och mycket mera.
Att vakna och se att en liten parvel blir så glad när han får se mig - det är lycka det.  :D

Om några veckor är det de lite större barnbarnen som vi får ha hos oss.  ;)
Imorgon, den 15 juli, träffar jag alla fyra eftersom Ired fyller 2 år och det är kalas då.

Glämde nästan att tala om att på fotot är Fred och hans mamma ute och paddlar kajak.

Semestern är här.

Nu har min semester börjat.  ;)
Solen skiner och jag har det så bra.








Anledningen till att jag skriver och tänker så är att det finns några som har det väldigt tufft med både ekonomi och annat i livet. Det känns så jobbigt att inte kunna hjälpa. Ibland mår jag helt enkelt dåligt av att inte jag kan göra något för dessa.
Det är ingen nära släkting eller så utan någon/några som ber om hjälp.
Jag vet inte vad jag ska göra men måste säga att jag inte har någon mer möjlighet att hjälpa till nu. Har stöttat med mat och annat men det skulle kunna fortsätta i evighet tror jag.
Hade familjen bott i vår församling hade jag kanske kunnat göra något men nu kan jag inte.
Fick SMS idag om hur svårt det är och då blev det tungt igen även för mig.
Måste i alla fall höra av mig och försöka få henne att vända sig till församlingen och kommunen igen. Nog om detta.

Snart ska jag klippa gräset så vi kan få en ledig fredagskväll med gott grillat och lite vin.  ;)
Lördagen ska ju bjuda på sol och värme. Kanske en tur till sjön då.  ;)



Tillägg: Jag ringde och pratade med kvinnan efter att jag skrivit detta inlägg. Tror/hoppas  att hon förstod att jag inget mer kan göra just nu.

Kalas imorgon - lördag

Jag har fixat det, trots sjukskrivning och så där.
Nästan klart inför morgondagens 60-årskalas alltså.
Extrabord framsatta, liksom extra stolar.
Potatisen skalad och klar att kokas imorgon till potatissalladen.

En hel del att göra även i morgon, men det ska allt fungera det också.
Maken fyller alltså 60 år.
Tänk att han fyllde 22 några månader efter att vi träffats.
Tiden går alltså och nog är jag glad över att vi fortfarande kan känna så som vi gjorde för 38 år sedan.

Vi vet inte hur många som kommer hit imorgon.
Vi räknar med att det blir mellan 50-60 personer sammanlagt.
Inte alla samtidigt eftersom det är "öppet hus" från klockan 15.

Nu ska jag sova  för att orka med morgondagen.

Julstök och bloggande

Dagarna bara springer iväg och jag har haft lite väl mycket att göra.
Många hembesök, som är trevliga och givande - men trött blir jag.

Har också, liksom många andra, haft många funderingar kring bloggandet.
Jag hinner inte med detta just nu.
Kom också på att man fått så stort kontaktnät att det kan bli stressande om man inte "tar det på rätt sätt".
Jag fortsätter som nu - bloggar när jag kan, vill och känner för det.

Julstressen har jag dock lagt på hyllan. ;)
Ska idag göra årets sista omgång kubb.
För övrigt har jag några få kaksorter som jag gärna vill baka. Dit hör inte pepparkakor numera för min del. Det finns goda sådana att köpa.
Nötkransar, kokoskakor och fruktkaka vill jag gärna få bakat.

Idag hoppas jag få maken att ta hand om våra badrum. Kallar det så fastän vi inga badkar har kvar.

Igår var vi i Varberg hos yngsta dottern som hade 25-årskalas.
Det var några trevliga timmar.
Hon hade ingen tårta till kaffet - men en massa hemmagjort julgodis! ;)


Det var uppdukat på den inglasade balkongen där även julgranen finns.
Jättegott, som "Mat-Tina" brukar säga.
Det tyckte även hennes fyra syskonbarn.
Här kommer några foton från hennes ombonade lägenhet.





Dags att ställa datorn åt sidan lite igen.
Nu ska här fixas lite kul grejer.
Hoppas att ni alla har lite lagom "julrosor" på kinderna och orkar ta vara på dessa dagar av förväntan - så som barn ofta gör.

Apropå det ja. Jag var med de tre äldsta barnbarnen i Borås på fredagen. Vi var även ute i Fristad där vi fikade på Ekelunds vävkammare. En underbar affär!


Barnen fick varsin peng av mig att handla julklappar för.
När vi så var i Knalleland skulle pojkarna köpa julklappar.
Anton, 7 år i februari, hade sin hundralapp och hittade något till lillasyster. Han frågade mig vad det kostade. Svårt att läsa ut vad 39.95 egentligen stod för. 40 kronor svarade jag honom.
"OK", säger han. "Nu har jag hundra, sedan 90, 80, 70 och 60! Jag har 60 kronor kvar om jag köper detta" Jag blev alldeles paff över hur snabbt han,m den lille, räknade ut detta.
Så fortsatte det med julklappen till storebror och även en till mamma. Det var så härligt att få vara med och se honom även när han stod vid kassan. Expediten frågade om han handlade julklappar. Han nickade och var jättestolt och lycklig.


Då kände jag den där varma julglädjen inombords! Albin, 8 år, skötte sina inköp alldeles själv! Han är ju stor och går i andra klass - då kan man klara det mesta. ;))

NU ska jag sätta igång med de bestyr jag vill ha fixat.
Maken kom just och undrtade om vi skulle åka till stan, men han sa inte vilken stad han tänker på. Vi har ju en del att välja mellan -Borås, Göteborg och Alingsås. Han menar nog Borås men jag skulle hellre åka till Alingsås eller Allum i Partille. ;)

Glömde ju ............

............. att tala om att jag fick en fin namnsdgaspresent av lillasyster igår. ;)
Detta fina halsband!

På hennes egen blogg kan man läsa lite mer om halsbandet.
Bilden kommer från hennes blogg.

Ett försök till sammanfattning

Svårt är det att sammanfatta den gångna veckan tillsammans med barnbarnen.
Enklaste sättet är ju att bara skriva ett enda ord:
FANTASTISK!
För det har den varit.

Torsdagens besök på Universeum blev mycket bra.
Allihop gillade det, även vi "gamla" morföräldrar. ;)
Vi såg en massa fiskar, sjöstjärnor, kungskrabba, jättestor hummer.
Ormar, ödlor, spindlar, apor, fåglar, krokodiler, kort sagt alla möjliga djur.

Efter att ha handlat lite i butiken och en fika åkte vi hem.
Trötta barn och trötta morföräldrar var det - men nöjda.

När vi varit hemma ett litet tag kom yngsta mostern hit.
Då passade jag på att ta en liten tupplur, vilket behövdes.
Sedan åt vi pizza eftersom vi lovat barnen detta redan under tisdagen.

På kvällen somnade den lilla snabbt. Vaknade vid 2-tiden och ville sova hos mig.
Klart att hon fick det! :)
Härligt att vakna på fredagsmorgonen och känna hennes kramar.
Både jag och morfar fick massor med kramar.n tänk att fått träffa och rå om

Framemot 12-tiden kom kusin Fred med mamma och hälsade på. De ska flytta till sitt hus på måndag. Toppen att få träffa sin lille kusin, som fyller 1 år på onsdag. Jag som verkligen älskar alla mina barnbarn kände stor lycka att ha alla fyra hos mig.
Strax efter fyra kom så mamma för att hämta hem sina älskade barn.
Puss- och kramkalas utbröt!
Vid fikat skulle alla berätta allting - samtidigt.
Fred tyckte att de stora kusinerna fick lite väl mycket uppmärksamhet. Han måste ju också få säga något och började berätta en massa saker med sina egna ord. *ler*

Det blev tomt efter dem, men nog känner jag av både sjukdomen och åldern. :)
På måndag träffas vi igen när vi ska hjälpa till med flytten från Göteborg ut till huset på "landet".

I dagens tidning finns en förlovningsannons.
Den berättar att yngsta dottern och hennes pojkvän har förlovat sig på Hönö igår den 10 juli. *ler*

Stort Grattis till de nyförlovade!

Var ska man börja?!!

Gör ett nytt försök nu, 19.28, att skriva lite om våra dagar med barnen A.
Jag skrev en del igår kväll men på något sätt blev över hälften raderat - då gav jag upp.

Underbara dagar är det med underbara barn.
Intensiva dagar med intensiva barn.
Sa jag något annat skulle det inte vara sant. *ler*

(Blev avbruten av maken som undrade en sak)

Söndagskvällen har jag redan skrivit något om.
Måndagen tillbringades, liksom alla andra dagar, till allra delen utomhus. Altanen är härlig att ha. Där ute äter vi frukost, middag och kvällsmat. Fikar och äter mellanmål. Lillstumpan sover sin middagsslummer där - oavsett om det regnar eller inte.
Tillbaks till måndagens sysselsättningar.
Medan jag och den lilla åkte till affären passade morfar och pojkarna på att hämta ned den gamla lådbilen från vinden. Snart var den åkbar och alla tre barnen gillar den.
Efter fikat, wienerbröd och bullar eftersom det var bröllopsdag, gick vi bort till lekplatsen. På vägen hem somnade lilltjejen i sulkyn.
Till middag blev det kycklinggryta, potatis och lite grönsaker. Till efterrätt glass med chokladsås.
Äldsta dottern dök upp och åt tillsammans med oss.
Precis när vi skulle äta kom ett blomsterbud med en vacker bukett, en liten chokladask med god choklad och ett kort. Detta var från våra döttrar med familjer. :)


Så var snart denna dag till ända.

Tisdagsmorgonen åt vi också frukost ute som vanligt.
medan morfar följde med barnen till lekplatsen åkte jag fram och köpte bullar eftersom min syster och systerdöttrar var på väg hit.
När de sedan åkt igen, till våra föräldrar, skulle jag och den minsta gå iväg för att posta brev. Regnet hindrade oss. Istället läste vi en bok och hon somnade i en av våra stolar på altanen. Där sov hon dryga timman.

Middag och därefter en tur till Sätila och bad i Lygnern.
När vi kommer dit ser vi en pojke, ca 8 månader, sitta ensam i en folkvagnsbuss. Solen låg på rutan.
Jag fick ingen ro när jag visste detta utan höll koll mot bilen även då vi gick ut på den långa bryggan.
När vi gick till vår bil för att lägga in barnens flytvästar och hämta badkläder och fikakorg kom en kvinna och tittade in i bussen. jag undrade om det möjligen var hennes barn. Jo då, det var det. Men hon skulle bara se om han sov!!! Jag sa åt henne att det var bäst att öppna dörrarna till bilen för det blev för varmt. Vet ni vad hon gjorde!?
La handen utanpå fönsterrutan och sa att den inte kändes varm!
Nåväl, hon hämtade bilnycklarna och jag kunde koppla av och bada i de höga vågorna. vattnet var varmt och skönt.
I förra veckan fick maken och en arbetskamrat slå sönder ett fönster till en bil där det satt ett barn. Kanske 1½ år gissade han på. Mamman skulle "bara" in på vårdcentralen och den lilla hade troligen fått nycklarna att leka med under tiden. (Dessa låg nämligen i baksätet jämte dottern) Den lilla hade tryckt på knappen och låst bilen. Farligt, farligt att låta barnen ha bilnycklarna!
Det blev att ta till en slägga för att få sönder fönstret. Millioner glasbitar blev resultatet, men den lilla kom ut från bilen med svettdroppar över hela ansiktet.
Detta apropå varma bilar.

Idag har vi varit uppe i skogen där det finns ett vindskydd för friluftsdagiset. När våra barn var små, och när jag hade dagbarn, var vi ofta där uppe. Då fanns inget vindskydd men stora stenar som är roliga att klättra på. Vi plockade blåbär och morfar fick gå hem och fixa fika som vi intog vid vindskyddet. Det blev regnskydd för oss eftersom det kom en skur medan vi var där.
För övrigt har barnen cyklat och lekt här hemma.

Vi har roliga dagar må ni tro.
Många leenden och goda skratt blir det.
Jag sa idag till yngste pojken att det "tråkiga" med att ha dem här så många dagar är att man kommer att sakna dem mycket mer när vi inte träffas så mycket.

Klockan har hunnit bli 20.05 innan detta blev klart. Alltså en del avbrott under tiden. :)

21.10 Uppdatering: Nu har vi ätit kvällsmat och barnen har duschat.
Allt klart för att sova. :)

Nu så - klart

Altanen kan anses klar!
Är ni nyfikna? :)
OK, kom hit och drick kaffe, eller kanske ät en bit mat.

Idag har vi fixat det sista under taket på vår altan. Någon form av gardiner ska vi se till att få upp. Som solskydd och även vindskydd.
Jag kommer säkerligen att hänga upp lite blommor och annat kul också. :)

Vi hann iväg till Tubbared också för ett snabbt dopp. Jätteskönt!

Vi har även firat våra 35 år som äkta makar. Även om dagen egentligen är den 6/7 - men då har vi ju barnbarnen här.
Imorgon ska vi hämta dem, sedan får väder, humör och fantasi bestämma vad vi hittar på under veckan.

Nu känner man att det börjar bli svalare utomhus - klart att jag sitter ute och skriver - men det är skönt. Semestern börjar på måndag. Jag har 5 veckor och maken 4. *ler*


Hoppas att alla ni som läser också har det bra.

Härlig kväll

Nu sittar jag ute på vår nästan färdiga altan.
Klockan är nästan 11 och jag sitter i trosor och blus här. :)
Ingen kan se mig -tror jag. *ler*

Kvällarna är underbara tycker jag.

Hoppas att ni andra också har det skönt och känner frid.